Tog svensk mat till staterna

Han lämnade Helsingborg för Amerika strax efter andra världskrigets slut och blev kvar. Hans matbutik med svenska råvaror fyllde nyligen 55 år och än har Bertil Ohlsson, 87, inga planer på att sluta. Trots att IKEA blivit värsta konkurrent sedan kedjan öppnade i staden.

Det är strax efter lunchtid på Pico Boulevard i Los Angeles. Solen tittar fram bakom molnen och en försiktig bris leker i flaggorna utanför Olson’s Scandinavian Delicatessen.

Bredvid den amerikanska hänger en flagga för varje skandinaviskt land. Inne i butiken är hyllorna fulla med knäckebröd, blåbärssoppa och hemgjorda leverpastejer. Bertil Ohlsson står vid kassaapparaten och bläddrar i ett fotoalbum.

– Vad är det här för en stilig ung man, frågar han och skrattar.

På fotografiet står Bertil och hans fru Helene. Det är taget i slutet på 50-talet när butiken var alldeles ny.

– Jag köpte den i februari 1956. De förra ägarna hette också Olson, men de stavade utan h och med ett s. Det är därför skylten utanför ser ut som den gör, säger Bertil Ohlsson.

Springpojke i Helsingborg

På den tiden hade Olson’s Scandinavian Delicatessen både butik och restaurang men efter några år bestämde sig Bertil för att satsa enbart på butiken. Det var det han kunde.

Det var så allting hade börjat en gång i tiden.

Bertil Ohlsson föddes 1923 i Hjärnarp, strax norr om Ängelholm. När han var 15 år gammal började han arbeta för en speceriaffär i Ängelholm.

– Jag såg en annons i tidningen efter att jag hade slutat skolan. Först var jag springpojke. Tio kronor i veckan hade jag. Sedan fick jag jobb på lagret och efter kanske något år fick jag stå bakom disken och ta emot kunder.

Efter militärtjänsten på I6 i Kristianstad fick han ett nytt jobb i Helsingborg.

– Det var en affär på Kullagatan 25. Lyckanders livs hette den. En väldigt fin affär som jag minns det.

Tog atlantågaren över havet

1947 flyttade Bertil till Göteborg där han lärde känna folk som hade släktingar i Los Angeles. I hamnen fick han en dag se atlantångaren M/S Gripsholm och bestämde sig för att söka lyckan i ett annat land.

Båten tog honom över Atlanten och tåget tog honom över hela den nordamerikanska kontinenten. Till slut, två veckor efter att han lämnat Göteborg, stod Bertil Ohlsson på Union Station i Los Angeles med bara två ord i sitt engelska ordförråd. Yes och no.

– Jag lärde känna några svenskar här som tillverkade delar till flygplan så först arbetade jag för dem. Samtidigt gick jag en kvällskurs på Hollywood high school för att lära mig språket. Det var ganska tufft i början, säger Bertil på engelska.

Efter alla år i USA är inte språket längre något problem. Bara de svagt skorrande r:en påminner om den skånska uppväxten.

Bertil gjorde ytterligare en resa fram och tillbaka till Sverige men sedan tog det amerikanska livet över. Strax efter att han köpt butiken på Pico Boulevard träffade han sin fru Helene och efter en tid tillsammans fick de en dotter. I dag lever Bertil själv sedan Helene gick bort för tio år sedan.

Pistol mot ansiktet

Också Pico Boulevard har förändrats sedan dess. De första åren hade Bertil flera svenska och danska handlare på nära avstånd. I dag är han ensam kvar. Butiken ligger mellan en bilverkstad och en färgaffär och folklivet har flyttat till andra delar av Los Angeles. Innanför entrédörrens gallerförsedda glas hänger en skylt som förklarar att butiken stänger klockan 16 och anledningen är inte Bertils höga ålder.

– Det har varit några väpnade rån. Jag blev rånad här utanför på parkeringen en gång.

Bertil vill inte gärna prata om det. Han klarade sig undan men den händelsen har satt spår.

– Det är inte roligt att ha en pistol i ansiktet.

Bertil sitter vid ett litet bord intill väggen och tittar ut över lokalen. En handfull kunder har varit inne och tittat i butiken under hans berättelse. En man i fyrtioårsåldern lämnar just några dollarsedlar över disken. Han har köpt en smörgås.

– Jag bor i området och har velat komma in och handla hur länge som helst.

De flesta kunder har skandinaviskt påbrå och många kommer för att handla mat till julbordet.

– Femtio procent av vår försäljning sker från slutet av november och fram till jul, berättar Bertil.

Konkurrens från möbeljätten

Det är inte samma ruljangs som det var för tjugo år sedan. Förutsättningarna blev annorlunda när ett annat svenskt företag etablerades i Los Angeles.

– IKEA öppnade sitt första varuhus här i november 1990. En månad senare hade vår försäljning sjunkit med 25 procent. Vi har aldrig riktigt hämtat oss sedan dess, säger Bertil.

IKEA säljer också svenska matvaror och även om Bertil önskade att det var annorlunda kan han inte göra så mycket åt konkurrensen.

– Det är ett gigantiskt företag. Vad ska man göra? Jag var där och provade deras köttbullar en gång. Våra var bättre. Nu för tiden rullar vi inte köttbullar längre, det tar för lång tid, säger Bertil och skrattar.

I år fyller han 88 år men har inga tankar på att sälja butiken. Det är här han får träffa människor.

– Jag tycker om att vakna upp och promenera hit. Om jag sitter hemma blir jag bara gammal, säger han och reser sig för att ta emot nästa kund.

Joel Källstedt