Här har hyresgästerna fått bestämma

Ett fönster är runt, en balkong är trekantig och i golvet utanför en ytterdörr en papegoja i mosaik. För 20 år sedan fick huset sina första invånare. Bo100 är ett unikt hyresrättsexperiment.

Huset mitt emot Monbijouskolan i centrala Malmö är unikt på många sätt. De första hyresgästerna fick rita sina egna lägenheter, de boende sköter själva förvaltningen, de gemensamma aktiviteterna är flera och nya hyresgäster, som ska spegla Malmös befolkning, intervjuas. Detta är speciellt framför allt för att det handlar om hyresrätter.

– Här bor olika typer av människor, inte bara folk med tjocka plånböcker. Vi kan påverka vilka som flyttar in. En stor fördel är att gemenskapen blir stor och tryggheten, säger Sten Svensson, ordförande i husets boförening.

Centralt men ändå avskilt

Marija Florea, Sebastian Szasz, Lars Gustafsson och John Nilsson har bott här mellan tre och nio år.

– Det är ett trevligt hus, ska man till jobbet på morgonen får man gå upp lite tidigare för att hinna säga hej till alla som man möter på vägen ut, skrattar Marija Florea.

Hon sitter ute med de andra på Lars Gustafssons uteplats på den lummiga gården, pratar och dricker kaffe. Det brukar de göra.

– Huset ligger i centrum men ändå avskilt, konstaterar Lars Gustafsson.

Boföreningen hyr huset av MKB och sköter sin egen förvaltning och bostadskö. Så har det varit från nästan allra första början.

– Det började med att vi inte var riktigt nöjda, det fanns en irritation över att vårt fina hus inte sköttes tillräckligt bra. Sedan var det ju också nyproduktion med rätt höga hyror som kunde sänkas om man gjorde grejer själv. Vi kände ju också att vi inte bara flyttade in i en lägenhet utan i hela huset, vi hade varit med under hela processen, säger Sten Svensson.

Det började med bomässan

De första familjerna som flyttade in i de 39 lägenheterna 1991 hade under flera år varit med om att planera sina nya hem. Det hela började under ett seminarium på bomässan Bo86 i Malmö som handlade om boendes inflytande vid utformningen av bostadshus. De första tankarna om experimenthuset, som skulle hålla sig inom hyresrättens ram, föddes och när Hyresgästföreningen och Arkitektföreningen fick med sig MKB började processen. Mycket tack vare arkitekten Ivo Waldhör (som också bor i huset).

– Utan hans glöd hade det nog inte blivit något, säger Sten Svensson.

”Hundra är toppen”

Intresserade fick börja med att skissa på sin drömlägenhet och arkitekterna fick sedan försöka sätta ihop det hela till ett hus. Resultatet blev Bo100. Idag bor ett tiotal familjer kvar sedan starten, som Sten Svensson och hans familj. Så nu bor de i en lägenhet vars kök skapades efter deras runda bord, med ett gammaldags kallskafferi som de fick kämpa för att få (arkitekterna tyckte det var omodernt) och en dörr med rött handtag enligt sonens önskemål.

Namnet Bo100 kommer av att man i början kom fram till att hundra lägenheter skulle vara var det ultimata att bygga i projektet (vilket det ju inte blev) med dubbelbetydelsen att ”hundra är toppen”, bättre än så kan det inte bli. Trots att experimentet blev lyckat har det inte fått några egentliga uppföljare.

Petra Martinsson

Många önskade ljusa  och öppna lägenheter
De första hyresgästerna gick gå i en så kallad boskola och hade många och långa diskussioner om sina önskemål med arkitekterna. Några önskemål var dock ganska lika:
• De flesta ville ha ljusa lägenheter, så de flesta fönstren går ända upp i taket.
• Många ville ha väggupphängda toaletter, vilket var ganska ovanligt på den tiden.
• Förhållandevis öppna planlösningar var det som gällde, exempelvis finns en tvåa på 100 kvadratmeter.

Alla hushåll måste hjälpa till
Alla hushåll måste ingå i ett av de cirka 20 arbetslag som sköter huset, det är inskrivet i kontrakten. Arbetslagen sköter allt från städning och fester till gemensamma utrymmen som snickarverkstad och gym. De som inte sköter sin uppgift får betala en straffavgift. De som klarar av mindre rent fysiskt får lättare uppgifter som att koka kaffe vid möten. Uppbäddat för konflikter?
    – Det är klart att det inträffar här också som på andra ställen, men inte mer än så, säger Sten Svensson, ordförande i boföreningen.