Adeln har Skåne i sitt grepp

Den som tror att den skånska adeln är på tillbakagång har fel. Skåne är Sveriges slottstätaste landskap och många ägs av människor som kallar sig greve och baron och som fortfarande håller sig med butler. Vissa släkter äger mer mark än flera skånska kommuner och får för den omfattande bidrag från EU. Författaren Björn af Kleen har för Efter Arbetets räkning kartlagt den skånska adeln.

Där slätten är platt och bördig finns stora ägor och höga herrar. Den bild som för mig fixerar den skånska godsägaradeln är från maj 2008. Jag befinner mig på renässansslottet Svenstorps första våning. Vårsolen lyser ikapp med höstrapsen. Nils Gyllenkrok halvligger i en fåtölj, han sjunker allt djupare, som han långsamt intar sin favoritposition i ett varmt badkar. Han pratar rakt ut i luften, som om han talade för världen, eller i alla fall för Igelösa – den lilla by som ligger nedanför trädgården byggd som en terrass, på andra sidan allén. Och som den friherrliga ätten Gyllenkrok kontrollerat sedan 16 februari 1743, då fideikommisset Svenstorp instiftas.
– Upp till en viss summa pengar är man intresserad av pengar som sådana, förklarar Nils Gyllenkrok. Efter det, säg att den summan går vid 10 miljoner, då är man ganska ekonomiskt oberoende. Man behöver inte fundera på om man har råd att köra till Malmö för bensinen eller om man ska köpa en båt eller yacht. Du har inte dagligt bry med pengar. Nils Gyllenkrok, halvliggande i fåtöljen, slår ut med armarna. Ut mot Svenstorps ägor, men också mot Björnstorp, det andra slott som ingår i godskomplexet Björnstorp och Svenstorp och som är taxerat till 400 miljoner kronor. Ett av Sveriges och kanske Europas mest lukrativa och välbevarade.
– Att sälja detta, vad hade de gett mig? Inte ett skit!
Nils Gyllenkrok pekar ned mot trädgården, den grönskar.
– Nu ska jag bygga en stor jävla sjö där borta. Jag har en organisation, pengar och företag som gör att jag kan bygga den där jävla sjön.

Gått i arv i generationer
Nils Gyllenkrok är en god, om än ovanligt frispråkig representant för den skånska jordägarklassen. Hans familjevärderingar är djupt konservativa samtidigt som han driver ett godsföretag som är progressivt och helt i samklang med sin tid. I maskinparken glänser skördetröskor som styrs med hjälp av GPS. På hans mark pågår spjutspetsforskning på grisar i samarbete med hjärtforskaren och Lundaprofessorn Stig Steen. Godset är en av de största leverantörerna av alternativ energi till Lunds kommun.

Tog över driften 1978
Sedan Nils Gyllenkrok tog över driften efter hans far 1978 har godset vuxit i storlek, antalet uthyrda fastigheter har fördubblats (från 70 till 140 i antal) och omsättningen har ökat från sju till 70 miljoner kronor om året.
Tror man att den skånska adeln är på tillbakagång bör man inte besöka det magnifika landskapet runt Björnstorp och Svenstorp. Man riskerar att få sin föreställning slagen i tusen bitar. Skåne är Sveriges mest slottstäta landskap. Ett flertal härstammar från den tid då Skåne var danskt, som försvarsanläggningar mot Sverige.
Påfallande många av slotten förblir i ägo hos den släkt som bebott husen och brukat jorden i hundratals år. Varför? Överhovmästarinnan Alice Trolle-Wachtmeister på slottet Trolle-Ljungby i nordöstra Skåne har sagt i en intervju med Magdalena Ribbing att Skåne är en generation efter Sverige i utvecklingen: Här finns fler spår kvar av det feodala Sverige än i övriga landet. Här och där i Skåne används ännu titulatur som baron och greve. Man håller sig med butler (Nils Gyllenkroks far har en vid namn Rutger Sjöstrand). Ägarstrukturer består och ett slags adlig arrogans gentemot arrendatorer och hyresgäster.

Hyresvärden klev bara in
Jan Wifstrand, tidigare chefredaktör för DN och Sydsvenskan, har berättat hur det var att hyra en hästgård av Nils Gyllenkrok:
– En god sed är ju att knacka innan man kliver in hos främmande. Här hade hyresvärden för vana att helt enkelt rycka upp dörren och klampa in.
Jan Wifstrand kallar det för ett kvarlevande ”torparsystem”: eftersom de skånska godsen inte bara äger marken utan envisas med att behålla fastigheterna i egen hand äger de i praktiken en betydande del av Skåne. Adeln är en krets fastighetsmagnater men en oidentifierad sådan.
– Vi var ju inte i beroendeställning, så vi röstade med fötterna. Men en gammal anställd som bott här på hans mark i 30 år, inte börjar han bråka juridiskt. Här finns en föreställning om att adelns privilegier är något att bevara, inte blott den fina kulturen som sitter i byggnaderna eller i gemaken. Utan också deras särställning gentemot andra.

Fick 6,8 miljoner i EU-stöd
En orsak till att adeln i så hög utsträckning hållit kvar i sina ägor, är förstås att det har lönat sig – ekonomiskt, socialt och kulturellt. I mitten av 1800-talet och framåt industrialiseras de skånska jordbruken och dessa var mycket väl lämpade för ändamålet: markerna var redan stora och ägarfamiljerna hade tillräckligt med kapital för att investera ­­i teknik.
Den gamla jordägarklassen steg plötsligt fram som ett agrart avantgarde. I de flesta andra europeiska länder går utvecklingen hand i hand med fördelningspolitiska jordbruksreformer: arrendatorer fick friköpsrättigheter gentemot den adliga ägarfamiljen, vilket kunde halvera gårdarnas storlek och därmed deras makt. I Sverige sväller jordarna i fred från sådant politiskt tryck. Här skulle Socialdemokraterna reformera den gamla arbetarklassen i staden, på byggen och i nya bostäder. Adeln satt därför kvar i orubbat bo, och gör så fortfarande. Stordriftsfördelarna är än i dag avgörande för dessa familjers välstånd.
Inte bara i produktionsmässig mening – man kan producera mer spannmål utan att drastiskt öka investeringskostnaderna – utan också för att stora marker idag ger mer pengar i arealstöd från EU.
2008 fick Gyllenkrok mest stöd i hela Sverige med ett tillskott på 6,8 miljoner kronor.
Vid 2000-talets början är Sverige det EU-land efter Storbritannien som har störst andel storjordbruk på så kallad god jordbruksmark. Av de 40 svenska jordbruk som fick mest arealstöd från EU år 2004, låg 28 i Skåne. Ekonomihistorikern Mats Olsson vid Lunds universitet visar i artikeln ”Varför har Sverige saknat en jordreform?” att alla utom ett av dessa har rötter i forna tiders frälsegods. I Skåne är enskilda adliga familjer ägare till större jordar än hela kommuner: enligt Sydsvenskan äger Carl Piper på slottet Högestad norr om Ystad mer mark än Lunds, Kävlinges och Trelleborgs kommun tillsammans. Efter kyrkan och det statliga företaget Sveaskog är Piper Skånes tredje största markägare.

Trivs med makten
Det är legio bland godsherrar att rycka på axlarna åt denna situation, som vore den en lycklig slump. Nils Gyllenkrok är mer uppriktig. Han finner makten tillfredställande.
– För mig ligger det en oerhörd glädje i att kunna påverka samhället genom att vi är så pass stora att samhället måste ta hänsyn till vad vi tänker och tycker. Det är roligt för då måste man också engagera sig. Vi har ett mandat av samhället. Om inte vi sköter det genom att producera bra miljö och bra kultur, då blir vi inte långlivade. Det är inte bara att sitta på fester och prata om hur jävlig skatten är och vilka jävla idioter de är på kommunen som inte förstår någonting.

Retar sig inte på skatten
Nej, just skatterna finns ingen anledning för Gyllenkrok att reta upp sig över. Den svenska situationen, med noll arvsskatt och noll förmögenhetsskatt, är unikt gynnsam. I den lilla byn Igelösa nedanför slottet ser sig Gyllenkrok som en lokal version av Björn Borg, en god patriark, en levandegjord idolposter för andra att se upp till.
– Jag tror vi gillar Björn Borg för vi behöver Björn Borg i samhället. Den tysta överenskommelsen är att baronen sköter det som baronen ska sköta och att han uppför sig som en baron. Som man kan vara stolt över. Det är ingen som tycker illa om att jag sitter längst fram i kyrkan när det står Gyllenkrok på bänken, så länge som jag hjälper till ekonomiskt med att renovera kyrkan. Då tycker de att de kan bjuda på det. Och så länge som jag, om det är dop i kyrkan, flyttar så att de som döper kan sitta längst fram. Den eftermiddagen satt Nils Gyllenkrok och jag och pratade länge i förmaket på första våningen. Solen sjönk bakom hans vindkraftverk, sävligt snurrande som pariserhjul i himlavalvet. Nils Gyllenkrok slutade först prata när en man från Sjöbo ringde på slottet för att undervisa honom i radiostyrd flygning i trädgården. Gruset krasade när jag gick över den krattade gården. Det var en vacker dag, en av många, på Svenstorp.

Björn af Kleen
Kulturjournalist och författare
till boken Jorden de ärvde, som
utkom på Weyler förlag i oktober 2009

Fakta/ Ett fideikommiss är ett gods som inte får säljas eller delas vid arvsskifte. En urkund, de flesta från 1700-talet, anger hur godset ska ärvas i familjen: i nio fall av tio ska det gå från far till äldste son. Björnstorp och Svenstorp är ett skånskt fideikommiss, liksom Trolle-Ljungby (Wachmeister) och Övedskloster (Ramel). Sverige har som sista stat i Europa kvar fideikommiss. 1995 fanns mellan 25 och 30 fideikommiss i Sverige.