Tar diagnoserna till scenen

Tjipke Schmidt är 35 och har sex olika psykiatriska diagnoser. Om detta berättar hon i föreställningen Inte riktigt som du, som ges på Lilla Teatern i Lund i helgen.

Tjipke var 29 år när hon fick sin första diagnos. Hennes liv fram till dess var ofta kaotiskt och skoltiden var en räcka av mobbning, misslyckanden och motgångar.
– Jag fick ofta frågan om varför jag hade gjort olika saker och svaret var att jag inte visste, det bara blev så, förklarar hon.

En sida av Tjipkes personlighet är att hon aldrig ger upp oavsett hur dåligt hon än mår, vilket fick henne att ta sig genom alla skolår.
– Jag kommer från en akademikerfamilj och hade höga ambitioner, berättar hon. Det var självklart att jag skulle ha bra betyg, för att sedan kunna gå vidare till en högre utbildning.

I gymnasiet gick hon ett program med inriktning på teater och hon medverkade också i olika amatöruppsättningar där hon fick stöd och råd av professionella teatermänniskor.

Jobbigare efter gymnasiet

Livet efter gymnasiet blev allt svårare. Tjipke flyttade ihop med sin pojkvän, isolerade sig med honom och fick allt svårare att hantera livet utanför den egna lägenheten. Hennes fortsatta vuxenliv har bestått av många avhopp och besvikelser. Hon har flyttat mellan städer och börjat på flera utbildningar utan att fullfölja någon, och har haft ständiga problem med relationerna till nya människor.
– I skolan klarade jag mig tack vare den strukturen med korta lektioner där man växlade mellan olika ämnen. Mina problem blev tydligare på högskolan, där jag fick en lång litteraturlista och ett tentadatum, och sedan själv förväntades ta ansvar för mitt arbete.

Tjipke kontaktade psykiatrin vid flera tillfällen, för att be om hjälp. Hon gick inte när hon mådde som sämst, utan då hon var stark nog att försöka ta tag i de problem hon kände att hon hade. Men ingen ville riktigt tro på att hon var så sjuk som hon sade sig vara. Det var inte förrän hon bröt ihop helt, som hennes problem togs på allvar.

Vad hände när du bröt ihop?
– Jag vet egentligen inte riktigt, eftersom jag har många minnesluckor från den här tiden. Jag hade ett säsongsarbete som servitris i en upplevelsepark för barn i Mora och var på jobbet när det hände. Det var mina kollegor som till sist tog tag i mig, och sa till mig att gå hem och söka vård. Det var nog något i min utstrålning som fick andra att se hur illa det var.

Sex diagnoser

Tjipke sjukskrev sig och fick sin första diagnos, som var ADHD. Under de år som följt har hon också fått diagnoserna bipolär sjukdom, borderline, social fobi, drag av Asperger och generaliserat ångestsyndrom, som förkortas GAD. Hennes tillstånd försvåras av att hon inte kan medicinera mot sina återkommande depressioner, utan att få allvarliga biverkningar.
– Att få diagnoserna rörde upp mycket känslor, säger hon. Det var skönt att få bekräftat att det var något som var fel, samtidigt som det var svårt att behöva acceptera sanningen.

Tjipkes teaterintresse återupptogs sedan hon hade flyttat till Lund och kom till Lilla Teatern. För två år sedan började hon skriva manus till sin föreställning, där hon också väver in sånger som hon har komponerat.

Är inte dina sociala fobier ett problem när du står på scen?
– Tvärtom. På scenen har jag full kontroll. Det är den enda plats där jag verkligen kan vara mig själv fullt ut, utan att behöva känna att människor störs av att jag är för intensiv.