Skånska filmare, del 1

Manal Masri – Souad of Beirut

I Beiruts slumområden gör Soaud det som faller henne in. Hon försörjer sig som hushållerska och städerska i konkurrens med internationell arbetskraft. Manal Masri gör en dokumentär om en ovanlig kvinna.

På innergården framför teaterhuset Bastionens kontor är solen stekhet. Manal Masri tar en sista tugga av lunchsalladen innan vi går in på hennes kontor. Hon är chef för Teater Foratt som tillsammans med Teater InSite driver Bastionen i centrala Malmö. Parallellt med teaterarbete har hon sin pågående dokumentärfilm i tankarna. Filmen handlar om Souad, en kvinna i 60-årsåldern i Beiruts slumområden.
− Jag träffade henne för över tio år sedan i Beirut när hon kom för att städa mina släktingars hus. Hon hade så mycket personlighet! Hon gick runt och dansade och rökte. Hon var verkligen sin egen och jag tänkte redan då att jag skulle vilja göra en film om henne.


Soaud försörjer sig på att städa andras hem. Bild: Jesper Klemedsson

Tio år senare begav Manal Masri sig till slumområdet i Beirut och frågade runt efter Souad. Det var inte svårt att hitta henne, de flesta kvinnorna visste vem hon var.
− Redan tidigare visste jag att hon suttit i ungdomsfängelse i flera år. Sedan har hon levt på att städa andras hus och vara hushållerska. Men även det är tufft idag. Libanon tar in många ”maids” från länder som Filippinerna och Indonesien.
Vad tänker Souad om att vara med i filmen?
− Hon vill gärna visa sitt elände i Libanon. Där finns inte någon synlig extrem fattigdom, de flesta tiggare är från andra länder.
Men Souad har ingen familj och därmed inte heller något socialt skyddsnät. Hon är ovanlig, men visar på en problematik som faktiskt finns. Men hon har ett annat nätverk – många kvinnor i sin närhet.
Beirut är din egen hemstad. Hur är det att göra film där?
− Det är speciellt, jag älskar det! utbrister Manal. Genom Souad har jag också lärt känna ett Beirut som jag aldrig skulle gjort annars. Jag tycker att Souad och staden Beirut har så många likheter. De är båda komplexa, fulla av kontraster och oförutsägbara. Så bär de på mycket historia och är ”survivors”.
Manal Masri kom till Sverige från Libanon när hon var 8 år. Film- och teaterbranschen är inte enkel och det har krävts mycket hårt arbete när man inte har några givna kontakter.
− Man måste vara målmedveten. Min styrka är att jag inte är så beroende av andra. Jag sitter inte och väntar på att något ska hända, min drivkraft är att jag vill berätta. Men jag vill inte bli nischad som invandrare även om jag berättar om saker som främlingsfientlighet och migration, säger Manal.
Vad vill du berätta med filmen?
− Jag vill berätta om en kvinna som är ovanlig. Hon är fri, också för att hon inte har någon familj. Men det som drar mig till henne är att man kan känna likheter med någon som lever väldigt olikt mig. I Libanon är de flesta högutbildade. Men inte Souad, jag hade aldrig träffat någon som hon. Hon är feminist men vet inte om det själv. Jag vill skapa en film som går utöver de stereotyper som finns av hur en kvinna från Mellanöstern är. En film som utmanar våra förväntningar och fördomar.

Karolina Jeppson


Fakta: Manal Masri
Bor i Malmö och är 30 år.
Har arbetat med teater och film i mer än tio år, som regissör, manusförfattare och producent. Hennes projekt präglas av internationellt samarbete och just nu planeras en föreställning om migration med premiär våren 2011 tillsammans med teatergrupper i Frankrike, Egypten och Libanon.
Filmen ”Souad of Beirut” produceras av WG Film, Fredrik Gerttens filmbolag. Manal Masri har också fått stöd från Boost Hbg som jobbar med talangutveckling inom rörlig media, samt Film i Skåne. Hon vet än så länge inte när filmen kan bli klar, det beror helt på fortsatt finansiering.
I juli reser hon till Italien för att presentera filmen för en internationell marknad.


Läs mer:
Skånska filmare, del 2
Skånska filmare, del 3
Skånska filmare, del 4

Taggar: film, beirut, dokumentär