Ideologisk förblindning

Det är inte det att ingen vet. Sverige är ett kunskapsland också vad gäller äldreomsorg och det finns gott om människor som inget hellre vill än att ge god omvårdnad.

Som den som gavs på äldreboendet Vigs ängar utanför Köpingebro när jag var på besök. Det är möjligt att allt är annorlunda nu. Att sparkraven har förstört också denna oas. Men jag vill ändå berätta om hur livet på en demensavdelning kan se ut.

På den lilla innergården utanför de stora fönstren plingade ett vindspel rofyllt. Om vi öppnat dörren hade vi också hört porlande vatten. Inomhus var det vackert. Lena trägolv och öppen spis, allt för att stimulera sinnena. På rummen gick fönstren ner i golv för att ge bra utsikt också för en sängliggande. I matsalen/vardagsrummet fanns inget av den oro eller ständiga rop på hjälp som kan finnas på ett demensboende.

De flesta boende var inneslutna i sin egen värld men lockades varsamt in i en gemenskap av känslig och taktfull personal. Det blev trots allt små samtal runt den stekta sillen med potatismos som serverades. Maten var viktig. Den lagades på plats och doften smög ut från köket en stund innan den serverades. Följaktligen åt alla med god aptit.

Det fanns mer som imponerade. Örtbaden och massagen till exempel. Men viktigast var det fantastiska bemötandet från personalen. Så bra kan det alltså vara.

Det kan också vara så illa som i Piteå där dementa gamla helt sonika låstes in på nätterna, utan att det fanns personal på plats. När Uppdrag Granskning filmade sågs flera boende förvirrat vanka runt i nattsärken, rädda och förtvivlade.

Eller som på Caremas nu riksbekanta Koppargården i Stockholm, kallat för Dödens hus. De onormalt många dödsfallen kunde bero på så onödiga saker som blodförgiftning på grund av ett illa skött sår. En anhörig hittade sin cancersjuke far täckt av sin egen avföring. Det finns rapporter om onödiga amputationer, ett stort antal fallolyckor och undernärda patienter. Scenerna från hemmet, beskrivna av anhöriga eller personal som slutat, är hjärtskärande.

Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan skrev en rapport om alla missförhållanden. Stadsdelsförvaltningen formulerade om den så att ingenting framstod som särskilt allvarligt när politikerna fick läsa.

Ett vårdbiträde som förtvivlat försökte påtala bristerna nådde heller ingen framgång. När han till slut gick ut i radio blev han inkallad till stadsdelsdirektören och anklagad för att vara illojal.

Inte förrän DN tog upp skandalerna började något att hända. Men äldreminister Maria Larsson lade ansvaret på personalen (!) som hon ansåg borde visa civilkurage. Meddelarfrihet behövdes – förstås – inte.

Det tog en månad tills Anders Borg insåg att något måste göras och Beatrice Ask tvingades utreda meddelarfrihet.

Omvändelse under galgen? Naturligtvis. Man måste vara både blind och döv för att ha missat mängden av larm.Carema har utpekats som riksskurk. Men bolaget är inte ensamt om att tjäna miljoner på att missköta vården av de sköraste bland oss och skicka vinsten till skatteparadis.

Vi är många som minns när privatiseringsförespråkarna talade om behovet av nya pedagogiska grepp i skolan och hur besjälade omsorgspersoner skulle kunna utveckla just sina idéer inom äldreomsorgen.

En del bra skolor startades. Men också många förskräckliga. Som granskningsaktuella Kitas i Jönköping där ägarna tjänar miljoner trots att eleverna inte har lärare, vare sig behöriga eller obehöriga. Och de småskaliga äldreboenden som entusiaster startade fann sig snart utkonkurrerade av koncernerna.

Det är ideologiskt förblindade människor som orsakat de skandaler vi sett. De som fått fortgå för att tron på marknadskrafternas välsignelse varit närmast fanatisk och för att barn och gamla har lägst status i samhället.

Det räcker inte att driva ut månglarna ur templet. Det krävs också att hela välfärdssektorn drivs utifrån vetenskap och det som brukar kallas för beprövad erfarenhet.

Anne Jalakas är journalist, debattör och ­feminist, har rötterna i Estland och Väster­götland, men bor i Lund sedan 30 år. Hon ­jobbade på tidningen Arbetet i Malmö, innan den lades ner.