En lyckad kombination

Matpatrullen trotsar decembermörkret och upptäcker en lyckad kombination av skånsk och italiensk landsbygd – mitt på Söderslätt.

Det är mörkt som i en kolgruva på Söderslätt någonstans utanför Trelleborg. Vi trevar oss fram längs småvägarna. På Idala Gårds hemsida har vi hämtat koordinaterna, vilket gör att vi följer GPS:ens anvisningar utan att ha någon egentlig aning om var vi befinner oss i geografin.

Men plötsligt – en bit utanför Dalköpinge – är vi framme vid en kringbyggd gård som lösgör sig ur mörkret. En kullerstensbelagd innergård och varmt ljussken från restaurangens stora fönster välkomnar oss. Inne är det julpyntat och ombonat, det eldas i ugnen i det öppna köket. Lokalen, som förmodligen ursprungligen varit en del av stallet, är enkelt men smakfullt inredd.

En chosefri och glad tjej välkomnar oss och förklarar att man kan välja på en tre- eller sexrätters kvällsmeny. När vi påpekar att ett av vinglasen på bordet är odiskat säger hon avväpnande: ”Jaså, det var skitigt, ja det blir så ibland” och byter genast ut det.

Egen vinimport

Vi tar trerättersalternativet med tillägg av en rätt, risotto. Vill vi börja med ett glas prosecco och lite skinka? Ja, varför inte. Vi har inte sett några priser, men på något sätt känns det tryggt här. Det är ju heller inte så att vi kan gå nästgårds och få oss något till livs.

Medan vi skålar och mumsar på nyuppskuren prosciutto och bröd doppat i olivolja kikar vi på vinlistan. Gården har egen vinimport, det går att beställa för avhämtning via ett danskt företag. Det är ett brett urval italienska viner. Priserna är rimliga och påslaget i restaurangen är drygt tvåhundra kronor per flaska, allt kan fås per glas. Det känns som ett sjysst upplägg.

Första rätten är en liten skål med Janssons frestelse, till det mörkt bröd och hemgjort knäckebröd. Även köket är Italieninspirerat, men här inskränker sig det inflytandet till några bitar parmesan – som dock visar sig gå väl ihop med den traditionella och gräddiga frestelsen. Den del av matpatrullen som inte kör har valt vinpaketet (225 kronor + 90 för den extra rätten) och får en mörk julöl till.

Rustik risotto

Nästa rätt är risotton med bläckfisk. Nu börjar det verkligen likna något. Vi är noga med vår risotto och den här skäms inte för sig: riset har perfekt tuggmotstånd och alltihop har den rätta, lena krämigheten. Blinkningen till säsongen är den lilla tonen av saffran, som pricken över i. Vi gissar att en generös mängd smör är inblandad i framgången, vilket bekräftas av den unge kocken när han hastar förbi.

Risotton är representativ för stället. Rustik och vällagad mat som kombinerar italienska influenser med den jovialiska skånska, smör- och gräddbaserade matlagningskonsten. Gästgivaregården och en bättre landsvägskrog utanför någon mindre norditaliensk stad i skön förening.

På den italienska vägkrogen hade kanske nästa rätt varit vilt av något slag, men här är det tocke (det vill säga tupp). Den kommer i en tomatsås kryddad med kanel, stjärnanis och fänkål. Till tocken polenta, ungefär med konsistensen av lös mannagrynsgröt – återigen mer än anar vi förekomsten av smör i beredningen. Det här är mat som appellerar till våra mest basala lustcentra. Vinvalet – en ung barolo – passar fint till rätten.

Priset – en julklapp

Här måste vi ta en paus. Hade det varit en annan tid på året kunde vi ha tagit en promenad kring gården, men nu är det riktigt ruggigt ute och vi sitter kvar i stugvärmen. Efter ett tag är vi redo för efterrätten, apelsinklyftor under ett täcke av malda hasselnötter och med kardemummakräm till. Det är en frisk och lagom avslutning på en alltigenom tillfredsställande måltid. När notan kommer visar det sig att trerättersmenyn kostar 460 kronor per person. 50 kronors påslag för extrarätten känns närmast som en julklapp, likaså att skinkan, vattnet och brödet är inbakade i priset.

Vi rultar ut på kullerstensgården som ett par bukstinna slättbönder, utan cigarr i nypan men ytterst nöjda med kvällen. Det ryktas att det vissa kvällar gräddas pizzor i den där ugnen. Det skulle kunna vara ett bra tillfälle att återvända.

Matpatrullen