Missa inte våra uppdateringar! Prenumerera på Efter Arbetets nyhetsbrev. Skriv in din epostadress nedan.
”Malmö är en stad som innesluter många brännämnen och mycket sprängstoff. Den sociala gränslinjen mellan fattig och rik är här uppdragen skarpare än i de flesta städer.”
Orden är Arbetets grundare Axel Danielssons. Året är 1887.
Han fortsätter med att beskriva hur ojämlikheten skapar ”sprickor i murarna, åska i luften, jäsning i sinnena.”
Den tidens akuta massfattigdom är utrotad. Ändå kan vi säga detsamma idag: Malmö är en stad med skarpa gränser. På nyhetsplats i detta nummer skriver vi om hur det – trots ett århundrade av extrem tillväxt, och välfärdsreformer – skiljer åtta år i livslängd mellan fattiga och rika. Det är bara ett mått bland många. Tag snart sagt vilket socialt problem som helst, tag möjligheterna till högre utbildning, tag sjukdomar och arbetsskador, och du finner en tydlig klasskiktning.
Det drabbar inte bara de fattiga. Det är den viktiga insikt som Kate Pickett och Richard Wilkinson lägger fram med sådan kraftfull empiri i Jämlikhetsanden. Också den breda medelklassen mår sämre i mer ojämlika samhällen.
De som vill bevara denna ordning håller sig med två argument. Antingen försöker de få oss att tro att vi ser i syne, att systematiska klasskillnader ersatts av ett slags meritokrati, där alla belönas efter talang och ansträngning. Det biter givetvis på dem som redan sitter på makt och pengar och som gärna vill se sina positioner som legitima.
Men det biter inte på den som lägger ens en enda dags möda på att studera den forskning som finns. Och än mindre, förstås, om man någon gång fått en inblick i hur många måttligt begåvade och obetydligt flitiga människor som sitter på ledande poster inom företag, medier eller statsapparat.
Eller så hävdar de att tillväxten minskar, så att vi alla blir fattigare, om vi inte låter klyftorna öka. Att ojämlikhet är priset för rikedom.
Det är en tes med svag grund. Några av världens rikaste länder är ju också de mest jämlika: Norge, Sverige, Danmark, Japan. Vi blir inte fattiga för att vi väljer jämlikhet. Däremot trivs och mår vi mycket bättre. Sinnena kan sluta jäsa.
Petter Larsson
Invandrare vill inte jobba. Det är den underförstådda utgångspunkten i den lag om försörjningskrav för anhöriginvandring som riksdagen klubbade i onsdags. Men om man tar deras familjer som gisslan, kan man kanske tvinga dem. Det är innebörden: invandrare ska ha arbete och bostad för att kunna ta hit sin partner eller sina barn. Undantagna är bla konventionsflyktingar och EU/EES-medborgare.
För integrationen är det ett slag i luften. Inget talar för att en person lättare får jobb och bostad, bara för att han eller hon måste ora sig för partnern i hemlandet. Särskilt inte på en arbets- och bostadsmarknad indränkt i diskriminering och med dagens jobbkris.
Men så handlar det inte om integration. Regeringen hoppas att på en gång förse Sverige med hårt piskad arbetskraft – Tobias Billström talar om avdragsgilla städjobbare – och samtidigt fånga invandringskritiska väljare.
Efter Arbetet
Att regeringen nu vill ge polisen rätt att beställa signalspaning är ett paradexempel på hur övervakningstaten växer fram stegvis. Först mildrar man FRA-lagen, sen smyger man in tillägg. Det är inget ovanligt. När verktygen finns, så vidgas ofta möjligheterna att använda dem, för att bevaka nya grupper och nya brott. Undantag blir snabbt regel. Statens informationshunger är omättlig.
Det grundläggande problemet ligger inte i frågan om polisen ska kunna begära signalspaning, utan i signalspaningen som sådan.Behovet är oklart. De allvarliga hoten mot Sverige är mycket begränsade. Och till skillnad från hemlig teleavlyssning går det heller inte att rikta signalspaning mot enskilda misstänkta. Man måste tråla i de enorma elektroniska haven efter vissa sökbegrepp. Det innebär de facto massavlyssning.
Efter Arbetet
Alla kommuner tvingas ta emot flyktingar, man ska ta ansvar också för anhöriga, och man vill ha ett nytt ambitiöst bostadssystem. Det är några punkter i Socialdemokraternas nya integrationsprogram, som presenterades i förra veckan.
Det pekar flera steg framåt mot en modern integrationspolitik, där kommuner som Vellinge inte längre kan smita ifrån sitt ansvar.
Tyvärr paketeras förslaget med ett nästan satiriskt nationalistiskt förord signerat Luciano Astudillo, där man talar om ett ”Sverige” som ska ”älskas” och en ”svenskhet” som ska delas.
Det är inga oskyldiga signalord när Sverigedemokraterna knackar på riksdagens dörr.
Antagligen är det just potentiella Sd-väljare man vill lura med dessa dubbla budskap. De ska höra signalerna, men inte läsa programmet.
Det är ingen ofarligt strategi att tala fiendens språk. Risken är att man legitimerar en av högerradikalernas bärande idéer, att det finns något (en hållning, ett antal värden, en essens) som är svenskt och att detta är bättre än det som är osvenskt.
Och att folk går på det, när det nu kommer från ett parti, som inte kan misstänkas för rasism.
Efter Arbetet
Höga regeringstjänstemän drar in hundratusentals kronor utöver sina väl tilltagna löner för att sitta i olika styrelser – som regeringsrepresentanter. Det berättade Aftonbladet i veckan.
De gör sitt jobb. Och får dubbelt betalt.
Modellen verkar hämtad från teatern, där chefer som Staffan Valdemar Holm och Peter Oskarson tagit extra när de regisserat.
Men här är det extra pikant eftersom borgerligheten ogillade systemet när de var i opposition. När det nu är deras eget folk som doppar i grytan, ja då har man inte haft tid att ändra reglerna på grund av den ekonomiska krisen, meddelar statssekreterare Ola Alterå.
Men kan de så kan vi. Först en fin grundlön. Och sen ska vi förstås ha arvode för alla texter vi skriver också.
Efter Arbetet
När Sydvenskans politiska redaktör Per T Ohlsson för några år sedan degraderades till Sveriges kanske bäst betalde söndagskolumnist mjuknade också hans svallande Kalla Krigsanda något, för att ersättas av ett slags lärda essäer i statskunskap.
Men lagom till valrörelsens upptakt han nu tillbaka i gammal fin form.
”Genom att inkludera Vänsterpartiet i det rödgröna alliansbygget har Socialdemokraterna, med sin stolta frihetstradition, surrat fast sig vid diktaturvänner och nackskottsnostalgiker” analyserar han nu nyktert efter att ha lyssnat på Vänsterpartiets utrikespolitiske talesman Hans Linde (21 februari).
Linde tonar nämligen – enligt Ohlsson – ner EU till förmån för FN, vill vara mindre lydig mot USA och lovar att en rödgrön regering konsekvent ska ”reagera när de mänskliga rättigheterna kränks.”
Det är ju onekligen bestickande.
Efter Arbetet
Våra gemensamma tillgångar har blivit vinstmaskiner åt riskkapitalbolag med adresser i skatteparadiset Jersey. Samtidigt har läkemedelspriserna redan blivit högre. Det visar Efter Arbetet i en granskning av apoteksutförsäljningen, i det här numret.
Tvärtemot de nyliberala trossatserna, som den omotiverade utförsäljningen motiverades med, leder privatiseringar ofta till högre priser och färre alternativ. Den här gången har det dessutom blivit skattesmitande jättebolag som kammar in pengarna som vi kunder – och staten – förlorar.
Återstår bara frågan (om den nu spelar någon roll): är regeringen ideologiskt förblindad, eller var det precis det här de ville?
Efter Arbetet
Kommentera! [1]
Utopier ger utrymme för existentiella frågor, som inte tycks rymmas i den vanliga politiken. Därför är de viktiga.
Det var kanske idéhistorikern Ronny Ambjörnssons viktigaste poäng, när han besökte ABF i Malmö i tisdags. Ambjörnsson diskuterade framförallt den syn på arbete som framträder i olika utopier.
Något som visat sig ständigt återkomma är drömmen om att arbete ska ske i jämlikhet. Men också att arbete ska vara meningsfullt, kreativt, självförverkligande och gärna varierande.
Hur många önskar inte att det kunde bli verklighet? Men hur många gånger har det diskuterats i en partiledardebatt vad det skulle kunna innebära? Mot bakgrund av Ambjörnssons resonemang, blev det tydligt hur fattig politiken kan vara. Ta bara ”arbetslinjen”; ett tema som ägnas spaltmeter i retoriken, men som aldrig ens snuddar vid vad ett meningsfullt arbete är.
Det borde inte krävas fullfjädrade utopier för att formulera andra frågor än dem som ställs i den etablerade politiken idag. Varför inte börja med arbetslivet?
Efter Arbetet
| 10 Äldre

Länkarna kommer från Twingly och ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Ansök om att få vara med i denna lista via detta formulär. Om du vill rapportera en blogg med stötande innehåll så kan du skicka oss ett mejl.
ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Belle Epoque, Södra Skolgatan 43
Baren som än så länge går under namnet ”Det nya stället” i folkmun har på kort tid blivit omåttligt populär. Menyn förändras varje dag, likaså ansiktet bakom skivspelarna. Räkna med hög stämning och många välbekanta ansikten.
Gamla Heartbreak fick en extreme make over och förvandlades till Breeze för ett par år sedan. Konceptet är dock fortfarande detsamma, du halkar runt på två shotsklibbiga dansgolv till schlager och de senaste hitsen när du inte spelar bort dina pengar på roulette. På söndagar befolkas klubben av restaurang- och barfolket då söndag är deras lördag.
Avsluta arbetsdagen med en After Work inlindad i bladguld och saxofontoner. Riedenlow Jazz Unit spelar live och givetvis är det happy hour-priser i baren samt fri mingelbuffé.
Livemusik!
Centiliter & Gram, Stortorget 17
C & G är resturangen/baren som lockar den lite mer mogna Lilla Torg-publiken med sina erbjudanden om afterwork i en sober och elegant miljö. Med det inte sagt att stället på något sätt är mossigt, tvärtom. Var och varannan kväll bjuds det på dj:s som spelar själfull house, disco latin och skön loungemusik att sippa på cocktails till. Ett mindre dansgolv finns för den som vill fortsätta afterworka hela natten.
Étage är som en Finlandsfärja som navigerat vilse för att sedan stranda på Stortorget. En given sista anhalt för en vild vardagsnatt som spårat ur. Tråkigt nog är karaoken på översta våningen utbytt mot en bar!
Debaser Malmö, Norra Parkgatan 2
Garanterat mingelvänligt och avslappnat när Malmöfolk såväl som inresta förmågor spelar skivor i goda vänners lag. Förutom de lokala profilernas älsklingsmusik kan du även njuta av mat och mys.
Fanny & Alexander står bakom skivspelarna.
Göteborgsbaserade skivbolaget Luxury är vana festfixare i hemstaden. Nu utökas festdomänen och även Malmöborna får en chans att festa i popens tecken när den gamla Smiths-basisten Andy Rourke och Drömland från Göteborg är bokade till dj-båset.
Den goda maten, det digra absinthutbudet, de murriga möblerna, den höga musiken, den mättande brunchen, den glada stämningen... Ja, anledningarna till ett Metrobesök är häpnadsväckande många.
Mässingshornet, Kirsebergsgatan 32
Kirseberg, en lite avsides men otroligt mysig stadsdel i Malmö ståtar med kvarterspuben Mässingshornet. Här ljuder allt från bluesjam till afrikanska rytmer. Perfekt om du tröttnat på Möllanhäng, Lilla Torgstim och inte är för fin för coverband.
Bluesjam med The Mezzin Hornetz.
Swing Inn Nightclub, Stadt Hamburgsgatan 2
Om du lägger ner alla dina förutfattade meningar om vad som är pinsamt så är chansen att du har löjligt kul förbluffande stor här. Här festar de som varit med i klubbsvängen sedan juratiden. Musiken är främst från 70-, 80- och 90-talet men ibland slinker en och annan het listlåt med. OBS: Vårdad klädsel!
Tempo Bar & Kök, Södra Skolgatan 30
På Tempo är personalen en lika stor del av inventarierna som 50-talsmöblemanget. Klientelet består av stammisar och stammisprospects, möllanbohemer och vanliga bohemer, mäklare och telefonförsäljare och så vidare i all oändlighet. Att alla trivs på Tempo är lika självklart som att Kungen och Drottningen hänger på deras vägg.
I KB:s charmiga blindtarmsbihang ges chansen till band och musiker som kanske inte fyller stora lokalen utan gör sig bättre i strålkastarna på en liten scen. Hur trevligt är det inte att sitta och titta på mopedracing på Bergsgatan med en hamburgare i handen samtidigt som man hör ett band man inte visste fanns?
Konsert med Kirov Orkestar.
Bodoni / The Watt, Bergsgatan 20
Denna långkörarklubb är för dig som söker skönt gung med avspänd attityd. Wisemen Sound System delar med sig av skatter inom reggae/dancehall och resultatet blir en klubb full av kärlek och positive vibes.
Mc Sunny, Dj LK och Mozzer spelar skivor.