Ledarstick

De öser tv-reklam över oss. De skickar vinsterna till skatteparadiset Jersey. Och i veckan rapporterades att de kränger utgångna varor på rea och vägrar sjuka och fattiga människor kredit.
De beter sig med andra ord som vilken Dickensk cylinderhattskapitalist som helst.
Ja, vi pratar förstås om de nya fräcka apoteksbolagen.
Eftersom politiken nu abdikerat – inte ens de rödgröna tror på att återförstatliga apoteken – så återstår bara den rena marknadsekonomins universalverktyg: konsumentbojkotten. Vi måste våga vägra köpa vår hjärtmedicin, de kan behålla sin tamiflu, fylla sina lager med antibiotika och nässpray.

Efter Arbetet 

| | | | |

Regeringen vill skapa fler jobb i restaurangbranschen, framförallt genom halverad restaurangmoms, fick vi veta i tisdags. Det beräknas kosta 5,6 miljarder och på sikt ge 8000 nya jobb. Det blir i så fall 700 000 kronor per jobb.
Men som så ofta finns det inga gratisluncher: att man gör något, utesluter att man gör något annat. Och för samma summa, 5,6 miljarder, kan man som jämförelse anställa över 16 000 vårdbiträden inom äldreomsorgen eller 12 000-13 000 grundskolelärare. Om man nu till exempel tycker det är viktigare att, som det brukar heta, slå vakt om välfärdens kärna, än att sponsra uteätandet.

Efter Arbetet 

Kommentera!

| | | | |

Folkpartisten Bjarne Kragh i Malmö – mest känd för att ha sagt att han tycker borgerligheten borde samverka med Sverigedemokraterna – tar nu steget ut och går över till SD, rapporterade Sydnytt i veckan.
Jan Björklund och hans kamrater har sig själva att skylla. Med språktestförslaget 2002, idéerna om gynundersökningar av invandrarflickor, hemspråksförbud i skolan och sommarens europeiskt moderiktiga burkaförbud har partiet helt öppet fiskat efter främlingsfientliga väljare. Inte konstigt att de då och då fått rejält napp.

Efter Arbetet 

Kommentera!

| | | | |

Jodå, det hade kanske varit en bättre värld om makthavarna lite oftare (nu sker det ju nästan aldrig) tvingats göra vad de ålägger andra. Sten Tolgfors och generalerna får trampa omkring bland afghanska minor, Göran Hägglund får rensa ogräs mot socialbidrag, Tobias Billström får försöka överleva några månader i ett maltesiskt flyktingläger och bostadsbolagens direktörer får själva bo bland kackerlackorna.
Thomas Bodström (S) fick sig i alla fall en tankeställare när han i veckan ombads – och vägrade – lämna urinprov för drogtest, något som Socialdemokraterna liksom samtliga borgerliga partier anser att skolelever ska göra ”frivilligt”. Dörren stod alltså, med all rätt, vidöppen för en debatt om dubbelmoral. Allt vad I viljen att människorna, och så vidare.

Justitieminister Beatrice Ask tvekade däremot inte ett ögonblick att lämna prov. Ingen mannamån, lika stora integritetsintrång för ministrar som för barn.
Och så märkligt funtad är medielogiken att hon därmed undslipper kritik. Enligt den offentliga debattens egen gyllene regel är det nämligen bättre att vara en konsekvent kontrollfanatiker än att inte vara det.

Efter Arbetet 

Kommentera!

| | | | |

Malmö kommun tar nu bort personnumren från de listor över planerade borgerliga vigslar, som gränspolisen systematiskt begär ut. På det sättet gör man det svårare för polisen att storma in på bröllopen och gripa folk, som har fått avslag på sina asylansökningar, när de ska gifta sig.
Det är verkligen en frånstötande metod, som har kritiserats till och med av Migrationsverket. Men det är kanske inte från gränspolisen man ska förvänta sig det främsta försvaret för människors värdighet. Att utvisa folk mot deras vilja är ju onekligen en given del av deras verksamhet.
Däremot har inte utvisningar något med kommunens uppgifter att göra. Dess jobb är att tillgodose kommuninvånarnas intressen. Till exempel genom att viga folk i rådhuset. Malmö kommun har därför agerat helt korrekt.

Det är bara att hoppas att kommunens beslut dessutom är något av en motståndshandling. Att den innebär att Malmö står upp för humanism och värdighet.
I praktiken hjälps dock inte de utvisningshotade så mycket av kommunens anständighet. Enligt gränspolisen kommer avsaknaden av personnummer på listorna inte att hindra dem från att fortsätta gripa folk som ska gifta sig. Det gör bara deras arbete lite krångligare.

Efter Arbetet 

Kommentera!

| | | | |

Folkpartiet går framåt, enligt den senaste opinionsmätningen från Novus Opinion.
Det det är ingen djärv gissning att ökningen inte beror på någon tillströmning av det slags hederliga socialliberaler som en gång var en stor del av väljarkåren.
Det lönar sig alltså, återigen, för FP att komma med populistiska och direkt reaktionära förslag.
Ingen kan längre hävda att FP:s förändringar handlar om ren taktik. Vid det här laget är det mesta förändrat: politiken, retoriken, väljarna och till och med representanterna. I somras deklarerade två FP-kandidater i Malmö att de gärna skulle samarbeta med Sverigedemokraterna.
Det hade inte direkt hänt på Bengt Westerbergs tid.

Efter Arbetet 

Kommentera!

| | | | |

Den moderna staden kräver både herrskap och tjänstefolk. Det är det nya och det gamla arbetarepartiet nu överens om. Socialdemokraternas svar på borgerlighetens pigjobb lanserade i veckan: butlers i tunnelbanan. Utöver denna ledsagartjänst för folk som inte är funktionshindrade föreslås att man också ska kunna lämna in tvätt och beställa mat i tunnelbanan, och så ska den livspusslande medelklassen servas med bredband och t-banenära dagis.
”Stockholmarnas värdefulla tid ska stå i fokus” skriver Carin Jämtin och Ilija Batljan. De menar de värdefulla stockholmarnas tid. Ingen kommer ju att vara butler åt butlern.

Efter Arbetet 

Kommentera!

| | | | |

”Det är glädjande att vi nu kan ge Sveriges pälsdjursuppfödare arbetsro och framtidstro”, skrev Centerpartiet i ett pressmeddelande när borgerligheten vunnit valet 2006.
Kompisarna i djurplågarbranschen kunde andas ut. De krav på att också minkar har rätt till en naturlig miljö, som den socialdemokratiska regeringen ställde och som skulle slå ut den svenska minknäringen, gällde i praktiken inte längre. 

De cirka 70 minkfarmernas vinster och de, kanske ett par hundra, jobb de skapar var viktigare än hundratusentals djurs lidande. Den som säger något annat är bara en lite feminint blödig vegantyp utan sinne för näringslivets realiteter. 

När Sveriges skickligaste aktivister i Djurrättsalliansen nu kommer med sitt andra stora avslöjande – det första gällde grisindustrin i vintras – bekräftas vad dessa realiteter består av: kannibalism, beteendestörningar, högar med minklik.
Visst, inom stora delar av den svenska djurindustrin pågår varje dag en vidrig hantering av levande varelser. Men pälsindustrin huserar onekligen i en av dess mest fasansfulla källarhålor.
De rödgröna kräver nu hårdare regler eller förbud rakt av. Och till och med delar av borgerligheten, som Dagens Nyheters och Expressens ledarsidor, tar strid mot djurplågeriet.

Dumhögern stretar emot. Svenska Dagbladet skjuter på budbäraren och påpekar att Djurrättsalliansen minsann drivs av sin egen agenda. Dock utan att kunna visa hur detta skulle göra deras fakta mindre relevanta. Skånska Dagbladet drar till med att också naturen är grym. Som om små stålburar utan flyktmöjlighet vore ett naturligt inslag i landskapet.
Och jordbruksminister Erlandsson mumlar om lite mer pengar till kontroller.
Det duger inte. Sedan 1988 har minkuppfödarna haft frikort från djurskyddslagen. Det måste dras in nu. Som Expressens ledarskribent Johannes Forssberg skriver: Lägg ner skiten!

Petter Larsson

Kommentera!

| | | | |

Burkaförbjud i skolan, skolk i betygen, föräldrar till vanartiga barn i klassrummet, arbetskrav på socialbidragstagare. Det är några förslag som kommit från Jan Björklund respektive Nyamko Sabuni.
Det som förenar dem är att förslagsställarna knappast ens själva tror på dem. Alla seriösa politiker oavsett parti inser ju att sambanden mellan levnadsvillkor och uppförande är komplexa och att verklig problemlösning kräver att man angriper orsakerna, inte bara symtomen.
Det gör utspelen ohederliga.
Men det gör att politkerna framstår som handlingskaftiga. Och så kostar de lite – till skillnad från till exempel fler lärare, mindre klasser, fler jobb.
Det är i dubbel mening billig plakatpolitik.

Efter Arbetet 

| | | | |

Att tillåta reklamavbrott mitt inne i tv-program och filmer är en lysande idé, eftersom det mer eller mindre tvingar tittaren att se reklamen. Här finns också en pedagogisk poäng. På ett självklart sätt binds program med de kommersiella budskap som betalar dem och vi förstår alla att, tja, Silic Bang är en förutsättning för Frasier. Närande och tärande, liksom.

Här finns något för de skrivna medierna att ta efter. Vi börjar redan nu. REKLAMAVBROTT
Och om sex minuters reklam per timme REKLAMAVBROTT är bra, så är naturligtvis de tolv minuter som började gälla den 1 augusti REKLAMAVBROTT dubbelt så bra.
Men vad är i så REKLAMAVBROTT fall 24 minuter, eller 48? Snacka om vilken mångfald och REKLAMAVBROTT kvalitets-tv vi skulle få den REKLAMAVBROTT dan!

Efter Arbetet

Kommentera!

| | | | |