Ledare. Johan Ehrenberg.

2017-04-07 03:00

Vad är det som är så svårt med att ta strid mot vinsterna?

Vinster i välfärden handlar om att en liten minoritet kräver det för att skydda avkastning i en allt oroligare tid. Ändå klarar inte Socialdemokraterna att ta upp striden.

Det är som en mardröm. Hur kan den största moraliska frågan för Socialdemokraterna vara hur man ska förklara att vinster ur vård och omsorg måste vara kvar? En fråga som går direkt i strid med allt som reformismen står för, den är på tvärs med all rättvisepolitik och dessutom på tvärs med 80 procent av väljarna. Hur kan ens detta vara en fråga där ledande socialdemokrater som Lars Stjernkvist slåss för att privata ägare ska få plocka ut vinster ur det offentliga?

När de dessutom göra det genom att pressa de anställda med hyvling och stress som nu när Frösunda plockar ut miljoner till riskkapital via fyra bolag som flyttar pengarna till Luxemburg och sedan ut i vida världen.

Vi pratar ju inte om politiska duvungar.

Vad är det de slåss för egentligen?


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Låt oss backa bandet till det 90-talet där Göran Persson ledde S till en säker minoritetsställning genom att ”förnya” och därmed göra borgerligheten svag. Ja, inte borgarna som sådana, de blev allt rikare, men de borgerliga partierna trampade vatten fram tills Reinfeldt och Borg tog över Perssons politik och argumentation.

Det som hände på 90-talet var inte ”sanering”, det var några moraliska gränser som passerades för reformismen och den har inte hämtat sig än. Vinster i välfärden utmanar vår moraliska kärna.

För varför finns det gemensamma? Målet är att pengarna inte ska styra omsorg och vård, sjukdom ska inte förstöra ett värdigt liv, framgång i lönekarusellen ska inte avgöra om du får några bra sista år eller om du sover i egen avföring på vanvårdade boenden.

Lösningen på rättvisan är omfördelning av resurser från de som har till alla som behöver.

Lösningen är inte ”effektivisering” eller ”kapitalallokering via riskvilliga ägare” – det där fungerar ibland om du ska utveckla ett nytt dataspel eller en bil (som inte är en fråga om mänskliga rättigheter) men det slår sönder själva verksamheten för omsorg och vård.

Hallå, ska vi ens behöva diskutera det?

Vinstjakt styr en verksamhet, målet blir vinsten (det vet alla kapitalägare) och att man sedan hittar på ”kvalitetskrav” för att dämpa de allra girigaste är ju bara ett bevis på hur sjuk vinstjakt är i vård, skola och omsorg.

Det hela blir självklart inte bättre för att riskkapitalbolagens pengar för övertagande bygger på våra pensionsfonder som jagar avkastning. Inget blir bättre av dubbel dumhet.

Varför hyvlar Frösunda? Vd Susanna Sidén förklarar för Dagens ETC att ”situationen kräver det”.

Och vad är då situationen? Gå med vinst.

Göran Perssons privatiseringsprojekt är utredda och avfärdade. Per Molanders rapport från Expertgruppen för studier i offentlig
ekonomi (ESO) är en offentlig och stenhård genomgång av misslyckandet och diskuterar varför näringslivets styrmetoder via vinstjakt inte fungerar för verksamheter som syftar till gemensam jämlik nytta.

Ändå klarar inte S att ta strid mot vinsterna.

Vad är det som är så svårt?

Karin Pettersson skriver i nyhetsmagasinet ETC en lång analys om att bara socialdemokratin kan rädda kapitalismen från att förstöra ekonomi och samhälle. Den är spännande men missar kanske en stor förändring. 

S-ledningen har historiskt via fack och via statliga verk arbetat direkt med de stora kapitalägarna för att modernisera näringsliv och löntagares villkor. Staten levererar forskning, infrastruktur, vård, utbildning och omsorg så att näringslivet kan jaga vinst och exportmarknader med allt högre produktivitet och samtidigt nya jobb.

Men det som hänt kapitalismen är en utdragen kris där ägarna utmanas av ny teknik och en digitaliserad ekonomi där det blir allt svårare att upprätthålla vinsten. Tillverkningskostnaden blir så låg att det inte går att tjäna miljarderna på den. Man måste leva på ”varumärken” eller monopol, på finansiering där företagens vinster alltmer kommer från finansmarknaden. Nyliberalismens lösning på detta har varit en låneekonomi, alla löntagare blev låntagare och samhället växer genom ständigt ökat privat penningskapande via bankerna.

Men det här håller inte. Minusräntorna är ett bevis på att systemet inte fungerar. Så vart ska en kapitalägare som vill jaga trygg och säker avkastning med långsiktighet vända sig?

Det enda som återstår är att ta över offentlig verksamhet och få vinsterna säkrade genom statliga ersättningar, det är skatterna som betalar vinsterna och det finns ingen säkrare källa att ösa ur för en Wallenberg eller annan dominerande ägare. Riskkapital söker riskfria vinster.

Vinster i välfärden handlar om att en liten minoritet kräver det för att skydda avkastning i en allt oroligare tid.

80 000 kronor per anställd levererar Frösunda i vinst.

Nej, jag tror inte det var den räddningen S ska genomföra enligt Karin Pettersson.

Men det är den räddningen som står på dagordningen. Ägarna kräver rätten att få ta över det offentliga bit för bit. Det är det borgerliga projektet.

Så vad svarar S? Det finns bara ett möjligt svar i en sådan djup ideologisk fråga. Man går till väljarna och säger som det är.

Dina skatter ska inte gå till deras vinster.

Johan Ehrenberg
Johan Ehrenberg 

Grundade ETC 1976. Svarar gärna på frågor och skriver mest om ekonomi och politik. Och solceller. Men det är ju politik det med.

Mejl johan@etc.se

Twitter @JohanEhrenberg