Ta det lugnt, men ta det!

Socialdemokraternas nye partiordförande heter Stefan Löfven. Han ger intryck av att vara trygg och eftertänksam, förankrad i den demokratiska folkrörelsekulturen, en person som tar utmaningarna en i taget.

Bra så, socialdemokratin behöver lugnet efter en i det närmaste hysterisk period med ständiga bakslag, kriskommissioner och kursändringar följda av återställare.

Självförtroendet har nått bottennivåer och den stora rörelsen var när Håkan Juholt tvingats bort farligt nära en kollaps.

Stefan Löfven kan vara en vändpunkt.

Ta det lugnt, men ta det, vill man utbrista.

Stefan Löfven fick en bra start i medierna och möttes med en stor suck av lättnad och förväntan i rörelsen.

Han fick minsann också fina lovord av Svenskt Näringsliv och på borgerliga ledarsidor. Han hälsades glatt av högerns finansminister Anders Borg.

Här stod nu en socialdemokratisk partiordförande som gillade kärnkraft och var beredd att rädda jobben genom att gå med på lönesänkningar.

Inte så konstigt egentligen, många socialdemokrater vill ha kärnkraft och uppgörelsen för att rädda jobben var ett utslag av nödvändig pragmatism och kompromissvilja i ett pressat läge under finanskrisens djupdykning.

Men i borgerliga ögon tolkas dessa positioner gärna som ett utslag av den förnyelse som de så gärna vill se. Löner måste ju sänkas och anställningstryggheten helst försämras. Den borgerliga förnyelsen hämtar sin inspiration i 1800-talet. Hungriga vargar jagar bäst.

Det vet Löfven att de inte gör.

Stefan Löfven är socialdemokrat, en pragmatiker som vet vad en folkrörelse är och kräver. Han är inte längre ordförande för IF Metall och representant för dess ”särintressen” som stort och tungt industriförbund. Han företräder nu hela partiet; industriarbetare, kommunalarbetare, småföretagare och medelklassväljare, glesbygd och storstad.

Han har precis som andra socialdemokrater ett partiprogram att utgå ifrån.

I medierapporteringen kan man få intrycket att ett partiledarval är som vilken ”audition” som helst eller som en utröstning i ”Bonde söker fru”. Allt ljus på vinnaren, som sen själv formar sin politik och sitt eget lag, som om det inte redan fanns ett parti, ett lag och en historia.

Vill man förklara de senaste årens socialdemokratiska misslyckanden kommer man inte förbi att partiledarna, trots att de bedyrat motsatsen, påhejade av sensationslystna medier, i alltför hög grad valt att just ”forma sitt eget lag” och ”förnya” utan tillräcklig eftertanke.

Stefan Löfven måste välja att vara partiordförande istället för partiledare.

Ta det lugnt, visa respekt för partiprogram, kongressbeslut och interndemokrati.

Och det finns mycket goda förhoppningar om att han kommer att göra just det.

I så fall kan socialdemokratins återkomst som den i särklass viktigaste politiska kraften i svensk politik vara närmare än de flesta tror.

En sak är säker. Opinionen är mera lättrörlig än någonsin, vilket i sin tur inte minst beror på att partierna överlag ger så få och så dåliga svar på de stora framtidsfrågorna.

Ta det lugnt, men ta det!

Bo Bernhardsson