Skott i foten

Måndagens beslut om ett europeiskt embargo mot iransk olja är ett kraftfullt skott i foten. Det sista länder som Grekland, Italien och Spanien – som köper mycket iransk olja – behöver i den nuvarande ekonomiska krisen är höjda oljepriser.

Och till vilken nytta? Iran kan ju alltid sälja till Kina, Indien, Japan och Sydkorea istället, länder som redan deklarerat att de inte tänker rätta sig efter något embargo.

Att med fredliga medel, inklusive sanktioner, försöka stoppa Iran från att utveckla kärnvapen är i och för sig ett gudi behaglig ambition.

Må vara det bland de drivande länderna bakom de hårda tagen finns kärnvapenmakter som USA, Frankrike, Storbritannien och naturligtvis Israel, vars laddningar nog måste ses som den direkta orsaken till Irans – eventuella, inget är ju bevisat – planer.

Men som Hans Blix, en man som väl glömt mer om Irans kärnindustri än de flesta EU-ledare någonsin vetat, påpekade i en tv-intervju, kanske det vore en mer framkomlig väg att förmå Israel att börja avveckla sitt eget program. Om man nu menar allvar med att på alla vis stoppa mullornas bomber.

 Efter Arbetet