Missad straff

Caremaskandalen lever vidare vecka efter vecka och det är nu närmast skottpengar på de kapitalister som genom personalpress och vanvård förvandlar skattepengar till vinst i skatteparadisen. Folket hatar dem. En enda procent av befolkningen har nu stort förtroende för den privata äldreomsorgen. Regeringen borde vara hårt pressad, en enorm klyfta i de nya Moderaternas framgångssaga har öppnats.

Socialdemokraterna, upptagna med interna strider och mediestormen kring Håkan Juholt, ligger lågt.

I det läget ställdes Vänsterpartiets nya ordförande Jonas Sjöstedt mot den måttligt erfarna privatiseringsivraren Annie Lööf (C) i debatt om äldrevården i söndagens Agenda.

Kan man tänka sig bättre förutsättningar?

Här borde Sjöstedt nådlöst ha kunna gnugga kissblöjorna i plytet på regeringen, kamma hem tusentals röster och erövra oppositionens ledartröja.

Vi vågar knappt tänka på vilken retorisk massaker en Gudrun Schyman eller kanske en Josefin Brink hade kunnat ställa till med.

Men Sjöstedt resonerar, vrider och vänder, bedyrar att partiet gillar kooperativ och understryker att det finns kommunal vanvård. Lööf kommer oförtjänt undan.

Kanske är det en överdriven rädsla att kallas populist som håller Sjöstedt tillbaka, kanske tror han att hans viktigaste uppdrag är att framstå som en så kallat seriös politiker bland andra?

Men ärligt talat, vad ska vi med ett vänsterparti till, om de inte vågar drämma till med full kraft när de har öppet mål och vinden i ryggen?

 Efter Arbetet