Det ljusnar

I tio år har främlingsfientligheten – och i synnerhet avskyn för muslimer – hårdnat i Europa. Högerradikala partier har stormat fram. Mer anständiga partier har anpassat sig. Men året som gått öppnar möjligheter att vända den utvecklingen.

• USA och dess allierade är på väg att avsluta krigen mot muslimska länder. Den muslimfientliga retorik som använts i krigspropagandans skapande av fiendebilder då förlorar sin funktion. Om ”vi” inte längre är i konkret krig med ”dem”, så blir det mindre verkningsfullt och meningsfullt att utmåla dem som farliga.

• Massakern på Utøya har på grymmast möjliga vis avslöjat vad muslimhatet kan leda till.

Tyvärr har effekterna hittills varit små. Men jag skulle tro att att vi de närmaste åren kommer att få mindre av hätska utfall mot muslimer och islam, och i alla fall är kärnidéerna om en muslimsk demografisk invasion av Europa nu djupt misskrediterade.

• Den arabiska våren har effektivt spräckt bilden av den muslimska världen som hopplöst stagnerad, oförmögen till modernisering och demokrati och dess invånare som en passiv massa. I tvillingtornens ställe träder nu Tahrirtorget, i jihadbombarens den unga rösträttskämpen som trotsar tårgas och kulor. Det skulle förvåna mig mycket om inte dessa nya bilder av vad en muslim är eller kan vara, snart letar sig från massmedierna och in i populärkulturen och förändrar vardagen också för muslimska européer.

• Även om den ekonomiska krisen redan används för att hetsa mot invandrare som påstås stjäla jobb och snylta på välfärden, så öppnar krisen också nya möjligheter. En viktig strukturell orsak till att högerradikala partier nått så stora framgångar är att invandringsfrågan hamnat allt högre på den politiska dagordningen. Det beror i sin tur på att den dominerande stridslinjen mellan höger och vänster i fördelningsfrågor försvagats. Men när den ekonomiska krisen slår över i massarbetslöshet och nedskärningar finns chans att trycka tillbaka invandringsfrågorna. Så skedde i Danmark i höstas, efter en valrörelse som för en gångs skull handlat mer om krispaket än om invandrare. Dansk Folkeparti fick ingen plats för sitt favoritsamtalsämne – och backade för första gången.

Det ser, med andra ord, ganska lovande ut för en kreativ, medveten antirasistisk rörelse.