Och störst av allt är arbetslinjen

I förra veckan var det Alla hjärtans dag och regeringspartiet tänkte slå ett slag för kärleken. ”Vi älskar människor”, blev temat för kampanjen och på en särskild kampanjsajt förklarade man att människan var ”utgångspunkten för nya Moderaternas politik”. Människan alltså. Inte pungdjuren, dromedarerna eller öronmaneterna.

Det var rätt många som hade svårt att hålla sig för skratt inför den här kampanjens glättiga budskap. Tidningen Fokus bestämde sig för att ringa Moderaternas kommunikationschef Hedvig Andersson för att fråga vad partiet egentligen ville. Andersson la ut texten: ”Vi värnar främst om ordning och reda i ekonomin och arbetslinjen vilket skapar frihet för människor. Det är ett slags kärlek.”

Det handlar alltså inte om sådan kärlek som beskungs i visorna, utan om en Borg- och Schlingmannifierad och arbetslinjeanpassad kärlek. Men Andersson var också snabb att lägga till att partiet självklart också värnar om barn.

Men vad händer då om det skulle visa sig att alla moderater faktiskt inte älskar människor? Får man vara med i partiet i alla fall? Kommunikationschefen tvekade:

”Hmm … Nej, det får man inte. Det var en svår fråga. Vi vill inte styra vad människor ska tänka och känna, men samtidigt måste våra medlemmar acceptera vår grundläggande syn på människan och hennes värde.”

Och man förstår ju att frågan är lite klurig. För det finns ju gått om Moderater som är lite mer tvetydiga i sitt kärleksbudskap. För samma vecka som partiet drog igång sin ”vi-älskar-människor”-kampanj bröt det ut en debatt om människosynen bakom att låta människor arbeta för svältlöner i Fas 3. Helena Rivière, tidigare ledamot av riksdagens socialförsäkringsutskott, dundrade i en debattartikel om att arbetarna istället borde vara tacksamma: ”Är det så otänkbart att begära lite positiv respons av människor som fått all den hjälp och fått del av alla de insatser som fas 1 och 2 erbjuder?”

Partikollegan och riksdagsledamoten Hanif Bali gav eldunderstöd i en annan debattartikel när han förklarade att Fas 3 var designad för människor som ”varit borta från arbetsmarknaden så länge att de glömt hur det är att hålla tider, duscha, ha arbetskamrater och fungera på en arbetsplats”. Fas 3 hade en ”annonseringseffekt” – vilket betyder att det hotar och skrämmer – som andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder saknar, förklarade Bali.

Och så älskade alltså Moderaterna människorna att de uppfann en arbetslinje för att skrämma upp dem. Utan Moderaternas piskor skulle vissa människor inte ens duscha får man förstå.

Men sen blev det lördag och melodifestival. Björn Ranelid deklamerade sina aforismer till takterna av en bisarr eurodiscorefräng. Kärleken var ett mirakel, den första autombomben och vi simmade alla mellan strandaen Jag och stranden Du i ett hav av Vi.

Också nu var det svårt att hålla sig för skratt. Men man måste ge Ranelid att han aldrig dragit in det här med arbetslinje och Fas 3 jobb i sina kärlekshyllningar.