Krönika. Rûnbîr Serkepkanî.

2017-09-24 18:45

Jag är en kurdisk imperialist

Folkomröstningen som ska ske den 25:e september sker inte för att självständigheten ska erkännas, rättfärdigas eller offentliggöras. Det är för att ge legitimitet till en president som illegitimt har styrt Kurdistan i många år.

Jag är kurd. Jag har alltid haft ett land. Jag växte upp där. Jag är från Kurdistan, inte från Irak eller någon annanstans. Irak har alltid varit en ockupationsmakt för oss.

Jag har aldrig sett Bagdad som min huvudstad eller räknat Saddam eller någon annan president av den Irakiska Republiken som min president. Det är så för den överväldigande majoriteten människor som identifierar sig som jag.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Vi kallar Kurdistans städer och byar vid deras rätta namn. Amed, Riha, Kirmasan, Gewer, Dilok, Sino, Hewlêr, Kerkûk och så vidare. När min lilla syster kom hem en gång för många år sedan och sa till mig att hennes klasskompisar har sagt att Kurdistan inte existerar var jag tvungen att förklara hela självständighetskampen, hela förtrycket, för henne.
Kurdistan är ett land, sa jag till henne, men det är ett ockuperat land.

Alla andra säger att jag är från Irak. Men det är jag inte. Mitt land har alltid varit självständigt. Polisen, domstolen, armén, guvernören, borgmästaren och alla andra maktens medel och representanter och ansikten har alltid varit ockupationens ansikten och element.

Det är något nytt att folk går till domstolen i mina hemtrakter när de har ett problem. Vi löser våra problem själva, på gott och ont, i vått och torrt.

Folkomröstningen som ska ske den 25:e september sker inte för att självständigheten ska erkännas, rättfärdigas eller offentliggöras. Det är för att ge legitimitet till en president som illegitimt har styrt Kurdistan i många år.

Han har dödat, fängslat och smutskastat människor som har kritiserat honom och hans maktelit av krigsherrar, kapitalister och oljebaroner.

Men det är inte det som är mest förargelseväckande med omröstningen. Det är hur våra ockupationsmakter och alla andra i det internationella samfundet har ställt sig emot Kurdistans självständighet.

Var var ni när den fantastiska sångaren Karwan Osman hängdes av Saddam för att han sjöng John Lennons ”Imagine”, på kurdiska? Varför stoppade ni inte den irakiska regimen från att använda kemiska vapen mot oss? Varför skapade FN ingen resolution när hundratusentals människor dödades systematiskt i Al-Anfal kampanjen?

Och ni våra muslimska bröder och systrar! Varför försvarade ni oss inte när den irakiska regimen förklarade vårt fromma muslimska folk som hedningar, och alla våra ägodelar som krigsbyten? Var var er solidaritet med oss, som ni som muslimer är förpliktigade till?

Och du vita internationella uppmärksamhet! Varför säger du knappt ett knyst till Turkiet, när de bombar våra byar? I veckan dödade turkiska flygplan tio personer i Sîladizê. Var är era rubriker om det?

Om det hade varit en av era vita ingenjörer från Exxon Mobile bland dem, skulle du vara lika tyst då? Dessa djävulens ingenjörer, dessa nedsmutsare av underjordiska sjöar, dessa legala och vinstdyrkande jättetjuvar.

Vi måste befria vår självständighet från Masoud Barzani.
Vi måste befria oss från oljebolagen.
Vi måste förena oss med våra katalanska bröder och systrar som försöker göra en omröstning från att sluta tillhöra det som är en direkt arvtagare till Frankos Kastilianska rike.

Katalanien är inte Spanien. Fråga min vän Maria Geles från Valencia. Fråga Aaron från Barcelona. Det internationella samfundet struntar totalt i människors självbestämmanderätt.

Den spanska armén gjorde ockupationen väldigt tydlig när de tog över den katalanska regeringens byggnader. Det irakiska parlamentet har gett klartecken till Haider Al-Abbadi, republikens premiärminister, att använda våld mot oss. Turkiet har samlat sina demoniska styrkor vid gränsen.

Jag har ofta skojat med mina katalanska kompisar att vi borde skapa ett kurdokatalanskt imperium. Att nationalism är förlegat och att vi, nationalstaternas offer, inte ska imitera våra ockupationsmakters lögner.

Nästa steg är att bli imperialist. Vi måste skapa ett separatistiskt imperium. Imperier är också förlegade men det är kul att vara ”proaktiv” ibland och föreställa våra förtryckare i vår ställning. ”För det kurdokatalanska imperiet” brukar jag skåla med Maria Geles och Aaroon.

En vacker dag kommer min syster säga till sina kompisar ”Kurdistan är inget land. Det är ett imperium”.

Rûnbîr Serkepkanî
Rûnbîr Serkepkanî 

Poet och aktivist.