"Punken var varm och fluffig"

Kulturen är fylld av minnen från Lunds storhetsdagar som musikmetropol. Det är Lundabornas populärkulturella reliker som utgör utställningen Popstad Lund. Magdalena Väpnargård och Suzy Lindberg har bidragit med skivor, kläder och dagbokscitat. Efter Arbetet träffade dem en mörk eftermiddag på Kulturen.

– Åh nej, The Gift står fortfarande först! utropar Magdalena Väpnargård när hon får syn på ett skivställ i montern föreställande ett pojkrum.

– Det är The Jams töntigaste skiva, förklarar Suzy Lindberg. Jag lämnade in alla mina The Jam-skivor till utställningen utom just The Gift. Den skulle inget The Jam-fan vilja visa upp. Men nu har någon annan satt dit den.

I dag arbetar Suzy Lindberg som forskningssjuksköterska. Som ung åkte hon ofta från Hässleholm till Lund för att gå på punkkonserter. Efter studenten flyttade hon hit och stod sedan längst fram på en massa konserter, ofta med kameran i högsta hugg.

Fick inte ungdomsåren ihop

Magdalena Väpnargård är musikjournalist och kom till Lund som tolvåring, men bodde på annat håll under 80-talet. De båda lärde känna varandra på internet först för ett och ett halvt år sedan.

– Det var precis före valet 2010 och vi delade både en politisk uppfattning och ett musikintresse, säger Suzy Lindberg.

– Vi fick inte ungdomsåren ihop, men nu tänker vi åldras tillsammans, säger Magdalena Väpnargård.

Nu är de båda engagerade i Rock’ n roll-klubben, en klubb som vänder sig främst till personer över 35 år. De leder också quizkvällar, framöver även på Kulturkrogen inne på Kulturens område, och dj:ar under namnet S&M.

– Det är många män som hoppas att det ska ha med pisk och smisk att göra, men det står för Suzy och Magdalena, säger Suzy Lindberg.

Vad var det som lockade med Lund och den spirande punkrörelsen?

– Jag var fruktansvärt mobbad på min skola, men efter skolan hade jag helt andra vänner. Och de höll på med musik. Det var så skön stämning med dem, varmt och fluffigt, säger Magdalena Väpnargård.

Annars är inte varmt och fluffigt ord man direkt förknippar med punken.

– Jo, men punken var varm och fluffig. Jag som var halvnorsk och en halv meter längre än alla andra kunde plötsligt ta på mig helt crazy kläder. Man fick vara tjock eller lång, ha sin egen stil. Punken var tillåtande, säger Magdalena Väpnargård.

Både Suzy Lindberg och Magdalena Väpnargård spelade i band. Men de uppträdde aldrig.

– Den enda kritik som har framkommit mot utställningen är just det, var fanns tjejerna? Det kan vi svara på, det fanns inga, säger Magdalena Väpnargård.

– Det var faktiskt killdominerat, vi tjejer hängde i publiken. Det berodde nog på dåligt självförtroende, säger Suzy Lindberg.

– Ja, jag har aldrig spelat live i Lund någonsin, förrän nu i julhelgen, säger Magdalena Väpnargård.

Engagerade i utformningen

Efterhand har de blivit alltmer engagerade i utformningen av utställningen. Och många minnen som legat i glömska har nu poppat upp. Fast vissa saker kommer de aldrig att glömma.

– Henrik Venant, som sjöng i TT Reuter, han var gud när jag växte upp. Han var så vacker och alla tjejer dyrkade honom, berättar Magdalena Väpnargård. En gång råkade jag peta honom i ögat med tummen precis innan han skulle upp på scen. Det var det absolut värsta som kunde hända. Jag kunde inte ens be om ursäkt utan sjönk liksom bara ihop. Han måste hata mig nu, tänkte jag. Men han visste antagligen inte ens vem jag var.

”Bara att ta tag i det själv”

Nu hoppas de att begreppet Popstad Lund ska leva vidare efter utställningen och ta sig nya uttryck.

– Alla ska kunna använda sig av begreppet och göra bra saker. Vi kommer ju från en do it yourself-generation. Det var ingen som satt och väntade på att saker skulle hända, det var bara att ta tag i det själv, säger Magdalena Väpnargård.

Johanna Forsberg