Hans vapen mot brott – tops

Jakten på brottslingar handlar ofta om spår på cellnivå och utförs i kliniska laboratoriemiljöer. Forskaren Johannes Hedman har förfinat den DNA-teknik som kan ta fram avgörande bevis. Hans arbetsmiljö är inte särskilt lik kollegornas i CSI. Men hans forskning kan ha satt avtryck i TV-seriens manus.

Johannes Hedman har sedan ett par år tillbaka sin huvudsakliga arbetsplats på Kemicentrum i Lund, där han är en lite udda fågel. Han är specialist på kriminaltekniska DNA-analyser och anställd vid Sveriges kriminaltekniska laboratorier, SKL, medan hans kollegor i Lund arbetar med forskning om livsmedel.

Vad finns det egentligen för likheter mellan era forskningsområden?

– Vi använder samma tekniska plattform. Vi analyserar DNA från misstänkta brottslingar medan de topsar grisar och undersöker DNA från bakterier i mat. Men DNA är samma sak, oavsett om det kommer från människa, djur eller bakterier. Den utrustning som används vid analyserna är också av exakt samma typ.

Vad var det som fick dig att bli kriminaltekniker?

– Det var lite en slump. Jag läste kemi i början av 2000-talet i Linköping och visste då inte så mycket om kriminalteknik. Jag fick göra mitt examensarbete på SKL som ligger i Linköping, och blev sedan anställd där. Det jag gillar med jobbet är utmaningen i att försöka lösa problem, som hur man lyckas få ut tillräckligt med DNA ur ett mycket litet och smutsigt prov. Jag gillar också att man så direkt kan se samhällsnyttan med mitt arbete.

Hur hamnade du i Lund?

– Det var mest slumpen, även där. Min fru fick arbete i Skåne och vi flyttade hit medan jag var pappaledig. Från SKL:s sida var man intresserad av att få igång ett utvecklingsarbete och jag ville gärna forska. Det gjorde att jag kontaktade olika människor här, för att se om det fanns någon möjlighet till samarbete. När jag kom hit, till avdelningen för teknisk mikrobiologi, och träffade professor Peter Rådström så tog det inte mer än några minuter förrän vi kände att det var rätt.

Löser brotten i labbet

I höstas disputerade Johannes på en avhandling, där han bland annat visar hur man kan förbättra DNA-analyserna ur prov som är kraftigt nedsmutsade och där det finns mycket lite DNA att plocka fram.

Kan du beskriva hur det går till?

– Det är enzymerna som gör mycket av jobbet. Jag testade att byta ut de enzymer som ursprungligen finns i de apparater som används. Genom att prova mig fram upptäckte jag att det fanns enzymer som var extra bra på att hitta DNA i prover som innehöll snus. Andra enzymer var bättre på prover som innehöll papper eller annan tobak. Genom att blanda enzymer med olika typer av bra egenskaper fick jag till slut fram en mix som gjorde analyserna bra på ett brett fält. Det visade sig också att en blandning av enzymer ledde till en synergieffekt, så att de tillsammans är ännu bättre än var för sig.

Har dina resultat börjat användas vid verkliga undersökningar ännu?

– I Sverige används min metod som ett tilllägg, som man tar fram vid extra svåranalyserade prover. Men det är inget annat land som har tagit efter ännu.

Så det kommer att dröja innan man får höra talas om din enzymblandning i CSI?

– Antagligen. Fast någon av dem som arbetar med produktionerna ringde mig faktiskt en gång. De hade läst en av mina vetenskapliga artiklar och ville kontrollera lite mer exakt hur saker fungerade. Jag är imponerad av att de arbetar så seriöst.

I TV-serien arbetar dina kollegor väldigt nära polisen. Hur ser det ut för din del? Är du någonsin med ute på fältet där proverna tas?

– Nej, jag har inte varit ute på någon brottsplats. Men jag håller kontakten med de poliser som arbetar i den tekniska gruppen och har besökt dem i deras labb. Det är viktigt att följa med i hur de tänker, för att veta vilka svårigheter de ser och snappa upp om det är några idéer som kan utvecklas vidare.

Hur små är de prover som du analyserar?

– I dag kan det räcka med 10-20 celler för att vi ska kunna få fram DNA. När de började med de här undersökningarna i slutet av 80-talet så behövdes det en blodfläck som var stor som en femkrona för att få fram ett lika bra resultat.

Du blev klar med din doktorsexamen i höstas. Vad händer nu?

– Jag har en forskartjänst i Lund och en kollega från SKL har fått en deltidstjänst som adjungerad professor här. Vi planerar att låta gruppen växa så att vi med tiden kan ta in både studenter och nya doktorander.

Och vad är det du forskar om nu?

– Jag har hållit på så länge med DNA att jag inte kan släppa det. Det blir lätt så för oss forskare, ju mer vi har studerat en sak desto mer vill vi veta om det (skratt). Så jag arbetar vidare med DNA-analyserna. Jag har börjat titta på materialet i de tops som används vid provtagningen, för att få fram exakt vilket material som fungerar bäst. I dag används bomull, som är bra på att suga upp men som fungerar sämre när man sedan ska plocka ut provet. Mitt mål är att hitta det ämne som är bra på både och.

Jenny Wickberg