”Tv-teamet skällde ut mig”

Hon delar ut tidningar på nätterna och jobbar inom hemtjänsten på dagarna. Men den 20 december ska hon framföra rysk opera på Malmö konserthus stora scen. Valentina Öberg är en av deltagarna i SVT:s nya program Den sjungande trappuppgången.

Valentina Öberg är trött när Efter Arbetet kommer på besök.

– Jag arbetade på hemtjänsten till klockan elva i går kväll, sedan delade jag ut tidningar i natt, sov två timmar och nu ska jag tillbaka till hemtjänsten klockan tolv, säger hon.

Sådär har hon hållit på i tre års tid. Samtidigt som hon har utbildat sig till socionom.

– Sedan jag kom till Sverige har jag pluggat och haft åtminstone ett jobb hela tiden. Och jag vågar inte släppa tidningarna, för mitt andra jobb känns inte riktigt säkert. Jag är timanställd och ibland får jag jobba halvtid och ibland heltid. Jag söker en massa jobb som socionom, men får aldrig några svar. Jag tror att det beror på att jag inte har några kontakter, säger Valentina Öberg.

Ursprungligen är hon ryska, från Uzbekistan.

– Men jag har levt halva mitt liv utomlands. Jag har rest mycket och studerat mycket.

Kärleken förde henne till Sverige

För tio år sedan kom hon till Sverige, för att gifta sig med sin svenska man.

– Vi hade gemensamma vänner. Under sin studietid var han mycket i Afrika och han brukade skriva till mig. Tjocka brev, det var väldigt spännande. Men nu känns det inte lika spännande längre, haha.

De senaste månaderna har hon haft ytterligare ett projekt att hinna med. Valentina Öberg är en av 40 deltagare i SVT-programmet Den sjungande trappuppgången, som visas i februari. Boende i Malmö-stadsdelen Lindängen har satts ihop till en kör, ledd av Lena Ekman Frisk, dirigent som undervisar i körsång och körledning på musikhögskolan i Malmö.

Den 20 december ska projektet avslutas med en konsert på konserthuset i Malmö. Kören ska då framföra ett stycke ur den ryska operan Prins Igor, skriven av Alexander Borodin.

När Valentina Öberg kom in till audition, tog hon tv-teamet med storm. Hon är nämligen skolad operasångerska, utbildad i Uzbekistan och på musikhögskolan i Prag. Sedan hon kom till Sverige och fick barn har hon fått lägga solistkarriären på hyllan, de många resorna gick inte att kombinera med små barn hemma. Däremot har hon försökt få anställning i professionella körer.

– Men det gick inte så bra. Kördirigenten ville gärna ha mig, men det var inte han som bestämde. Sedan slutade han och när jag sökte igen fick jag aldrig något svar.

Kaxig inför juryn

När SVT kom till Lindängen för att leta efter personer till programmet visste Valentina inte vad det handlade om. Det var hennes man som övertalade henne att gå på audition.

– Eftersom jag redan varit på auditions i Sverige och det inte gick bra, så var jag mycket skeptisk. Jag trodde att det var Idol som sökte deltagare och tänkte ”här sitter bara elaka människor som säger elaka saker”, så jag ville inte göra mitt bästa. Jag var väldigt kaxig och sade tydligt att jag bara lyssnar på klassisk musik, för att markera att jag inte passade in.

Men det är ju klassisk musik som Den sjungande trappuppgången handlar om?

– Jag visste inte det då. Jag lägger jättemycket tid på att söka jobb sedan jag tog examen i början av sommaren. Jag tror att min förvirring beror på att jag inte får tillräckligt med sömn.

Att sjunga i kör handlar om att anpassa sina röster efter varandra för att hitta en enda röst. Det har varit svårt, tycker Valentina Öberg, eftersom körmedlemmarna har så olika erfarenhet av musik.

– De flesta är glada amatörer och hade ingen aning om vad det innebar att sjunga i kör från början. Och vi var jättekassa. Jag minns en gång när vi hade sjungit på ett torg och det lät jättedåligt. Så kom tv-teamet och frågade mig hur jag tyckte att det hade gått. Först sade jag att det lät som bajs, men sedan kände jag mig tvungen att ljuga och säga att jag tyckte det var bra. Jag kommer att skämmas om de visar det på tv, för alla hör ju hur vi låter.

Kören har varit ett lyft

Men nu är hon stolt över kören, säger att hon är förvånad över hur snabbt det gick att få det att låta bra.

– Det är ett fenomen i sig, faktiskt. Jag hade inte räknat med att alla ville lyckas med det här. Det var därför det gick så snabbt. Vi övar jättemycket och nu låter kören fantastiskt bra.

Har du fått nya vänner genom kören?

– Ja, många! I början var jag inte så stolt över att jag kommit med i programmet. Jag ville absolut inte bli filmad och sade nej till att bli intervjuad. Jag ville bara sjunga klassiskt. Så tv-teamet skällde ut mig flera gånger. Men sedan blev jag vald till stämledare för sopranerna och då kände jag mig riktigt stolt. För det var medlemmarna själva som valde mig. Det har varit det viktigaste i det här projektet, att jag får känna mig behövd och att jag har fått ett sammanhang. Före kören var jag en helt frisk människa – som mådde jättedåligt. Jag hade bara min lilla familj, det var det enda som band mig till Sverige. Nu träffade jag nya människor, och de lyfte mig. Från att inte bli kallad till en enda jobbintervju kände jag mig utvald.

Johanna Forsberg