Lokala lösningar på globala problem

Julian Rose har med stort engagemang och hetta skrivit en mångfacetterad bok om den nödvändiga förändring av vårt förhållningssätt till jorden med dess resurser, till våra samhällsbyggen och inte minst till oss själva, som måste till för att vi ska kunna undvika svåra naturkatastrofer och att eroderas som människor.

Rose gör en ambitiös genomgång av alla de områden där vi gått vilse och han pekar ut nya spår inom jordbruk, miljö, undervisning, ekonomi liksom inom teknik och vetenskap och rättsväsende. Allra viktigast, enligt Julian Rose, är att vi förmår förändra synen på oss själva, att vi vägrar acceptera rollen som passiva konsumenter och i stället återvänder till rollen som skapande aktiva medborgare.

Som en röd tråd genom hela boken löper övertygelsen om att förändringen måste börja på det lokala planet. Författaren argumenterar med stor kraft för att uppmuntra människor, inte minst de unga, till att flytta från städerna för att lära sig att odla jorden för självförsörjning och försäljning i närområdet. Inte minst viktigt är det att ta lärdom av alla goda mänskliga resurser som ännu finns kvar i vårt samhälle, menar Julian Rose. I kapitlet Ungdom möter Vishet tar han upp glädjen i att förmedla kunskap mellan generationerna, i det här fallet, inom jordbrukssektorn. Julian Rose menar att man på lokalplanet, till exempel inom kommunerna, aktivt borde uppmuntra äldre jordbrukare att arrendera ut mark till unga nybörjare och att dela med sig av sitt kunnande som mentorer.

I kapitlet Jordbruk, Miljö och Landsbygdsekonomi propagerar författaren för vikten av att skapa lokala ekonomier och se till att de inkomster och

och resurser som skapas i lokalsamhällena i största möjliga omfattning stannar kvar där.

Rose anser att vi människor samtidigt som vi förstör vår miljö för snöd vinnings skull, också skadar vår egen känslighet och vördnad inför livet.

Eftersom han är holist menar han att allting hänger ihop, att vårt kosmos manifesterar sig som en ”helhet med många delar” där helheten alltid är större än sina delar. På så sett kan man tolka den rådande obalansen inom många människor som ett tecken på en brist på förståelse för och respekt inför den ekologiska väv, eller helhet om man så vill, där vi alla ingår.

För att komma till rätta med den stora obalansen i världen inom snart sagt alla områden, måste våra politiker på alla nivåer ges mod att fatta obekväma men nödvändiga beslut, pådrivna av alltfler av oss medborgare, som inser vikten av att engagera sig, reflektera över de vägval som står till buds och välja ett annat spår än det nuvarande – ett Spår för Livet.

Gunilla Winberg

Ordf. i Framtiden i Våra Händer