Gör om rut-avdraget!

Det återkommande argumentet för rut-avdraget är att det hjälper tidspressade barnfamiljer att lösa livspusslet. Och detta var skälet till att Socialdemokraterna i höstens budgetmotion accepterade det av många i partiet kritiserade avdraget, fast med en begränsning till pensionärer och barnfamiljer och med ett övre tak på 25 000 kronor.

Haken är att statistiken över hur avdraget faktiskt används inte stämmer med argumentet för detsamma. Detta lyfts fram i en ledare i LO-Tidningen, liksom det tidigare belysts i flera analyser från Arbetarrörelsens tankesmedja.

Merparten av avdragen är nämligen små. Hälften av avdragen går som mest upp till cirka 2 000 kronor, det vill säga det handlar om engångsinsatser – inte regelbunden hjälp. Och även om det naturligtvis är trevligt att kunna få hjälp med flyttstädning, vindsröjning eller fönstertvätt så handlar det inte om åtgärder som underlättar det vardagliga tidspusslandet eller de löpande behoven att hinna med hushållsarbetet.

Det är en mycket liten del av avdragen som går upp i summor som motsvarar mer regelbunden hjälp hemma. Och dessa stora avdrag ligger i inkomstgrupper där man utan några som helst tvivel har råd att betala för de här tjänsterna själv – inte minst med tanke på att det är samma grupper som fått de största sänkningarna av inkomstskatten. Skattesänkningen för en person med en månadslön på 35 000 kronor räcker för att betala veckostädning om tre timmar per gång – och ändå få pengar över.

De övriga argumenten för rut håller knappast heller. Avdraget har inte avskaffat de svarta jobben. Det har lett till en del nya vita jobb, men det är ju inte detsamma som att de ökat sysselsättningen totalt. Rut flyttar pengar från en typ av konsumtion till en annan typ, men enbart sådan omflyttning av pengar betyder inte att jobben blir fler – det påverkar bara var jobben växer fram.

Om det verkligen finns ett stort behov i barnfamiljer och pensionärshushåll av städtjänster, då ska man inte möta det genom ett skatteavdrag. Då ger man hushållen en särskild servicecheck på fastställt belopp att betala med (typ skolpengen). System med skatteavdrag och skattereduktioner, som regeringen laborerar med i allt stridare ström, är och förblir ett otyg. De är fördelningspolitiskt fel, därför att de alltid, ofrånkomligt, kan utnyttjas med av höginkomsttagare. De drar bort pengar från de samhällstjänster som beslutats om i vanlig ordning – typ skola och sjukvård – utan att man har koll på kostnadsutvecklingen. De skapar läckage i skattesystemet och minskar legitimiteten i det.

Skattesystemet ska hållas så avdragsfritt som det bara går. Vågar man inte utmana opinionen kring rut ska man åtminstone göra om själva konstruktionen. Och sänka takbeloppet, eftersom de grupper som vill betala 25 000 kronor om året för städning har råd att betala mycket mer av det själva.

Anne-Marie Lindgren, utredningschef för Arbetarrörelsens tankesmedja