En utvecklande skolpolitik

Den politiska debatten om skolan tar ofta sin utgångspunkt i egna erfarenheter. Alla har vi haft erfarenheter av skolan. Dessa tolkas och värderas olika. Jag är utbildad förskolelärare, specialpedagog och har en licentiatexamen i pedagogik. Nu är jag gruppledare för Vänsterpartiets kommunfullmäktigegrupp i Malmö. Min utgångspunkt i skoldebatten är baserad på professionella erfarenheter, kunskap om forskningsläget samt en politisk vilja till förändring av skolan. Det finns ett politiskt ansvar för skolan likaväl som det finns ett professionellt ansvar. Det är viktigt att skilja på politisk styrning och professionellt yrkesutövande.

I Malmö, där Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet styr kommunen, betonas – i den politiska överenskommelse som gjorts mellan de tre partierna – en skolutveckling på vetenskaplig grund Det kan låta som en självklarhet att skolan ska utvecklas på vetenskaplig grund, men i den skolpolitiska debatten är det är ingen okontroversiell synpunkt. De borgerliga partierna i Malmö avfärdar den forskning som motsäger deras politiska visioner för skolan som politisk forskning. Denna typ av politiska uttalande försvårar arbetet för lärarna i skolan. När forskningen ifrågasätts i det offentliga samtalet skapas det osäkerhet. Det är en sak att inte all forskning är entydig, men det är oroande när forskning avfärdas med politiskt tyckande.

Skoldebatten har de senaste åren präglats av ett antal symbolfrågor. En av dessa är betygen. Alla som vill problematisera betygsfrågan beskylls för att vilja ha en flumskola utan krav. I forskning om framgångsfaktorer i skolan, t.ex. John Hatties studie Visible learning: a synthesis of over 800 meta-analyses relating to achievement (2009), som omfattar över 200 miljoner elever, framkommer att läxor, betyg och nivågruppering inte är speciellt effektiva åtgärder för att förbättra resultaten. Ändå dominerar dessa förslag i debatten. Betyg, som talar om vad man presterat ger inte positiva effekter på resultaten. Men när lärare kan förklara för eleverna vad de ska arbeta vidare med, så ger detta goda resultat för lärandet. De som har en politisk vilja att införa mer betyg har svårt att ta in forskningsresultat som problematiserar betygsfrågan.

Skolverkets forskningsöversikt Vad påverkar resultaten i svensk grundskola (2009) är en bra grund för politiska prioriteringar inom skolpolitiken. I forskningsöversikten beskrivs elevernas sociala och ekonomiska bakgrund som betydelsefulla för skolresultaten. Det är en politisk uppgift att utjämna skillnader i barnens villkor. I Malmö finns det en strävan att fördela resurserna till skolorna utifrån socioekonomiska faktorer. Denna fördelning sker inte på individbasis, utan till skolor. En skola i en stadsdel med en stor andel elever som lever i socioekonomiskt resurssvaga familjer har ett svårare uppdrag och får mer resurser. En fördelning av resurser utifrån strukturella faktorer kritiseras av de borgerliga politikerna som vill fördela utifrån individ. Kommuner som vill utjämna skillnader i förutsättningar motarbetas av lagstiftningen. Lagen om hur resurser ska fördelas till privata skolor, Bidrag på lika villkor (SOU 2008:8), försvårar en resursfördelning utifrån de faktorer som forskningen lyfter fram såsom betydelsefulla för skolornas resultat. Lagen säger att ersättningen som betalas ut från kommunen till de privata skolorna ska följa ett genomsnitt i kommunen, utan hänsyn till de strukturella faktorerna som påverkar skolresultaten. Det motverkar möjligheten att förbättra resultaten på de skolor som har de svåraste uppdragen. De borgerliga politikernas ideologiska vurmande för privata alternativ tar överhanden framför intresset att uppnå bättre skolresultat.

Analysen av den senaste PISA-undersökningen visar att genomsnittsresultatet i Sverige dras ned av att de elever som presterar lägst resultat har försämrat sina resultat. Det är ett av de stora problemen i svensk grundskola. Även Skolverket påpekar i ett antal rapporter att den svenska skolan har blivit mindre likvärdig och att det fria skolvalet är en bidragande orsak till detta. En likvärdig skola kräver en resursfördelning som ser till barnens hela livssituation för att skillnaderna i skolresultat inte ska öka. Här kommer den politiska dimensionen in i skoldebatten. Politiken ska staka ut vägen och ge lärarna möjligheter att utföra sitt uppdrag. Det politiska valet står mellan en mer segregerad skola, med allt sämre resultat, och en mer jämlik skola som byggs utifrån forskning kring framgångsfaktorer. Min vision är en skola där såväl politiska beslut som didaktiska val i skolan utgår från forskning. Syftet är att uppnå en skola som inte förstärker, utan istället utjämnar skillnader.

Anders Skans

Gruppledare för Vänsterpartiet i Malmös kommunfullmäktige