En region utan förankring hotar demokratin

I Sverige och ännu mer på den politiska arenan, ser vi en ständigt pågående avpolitisering av medborgarna. Det finns en vilja från dem till att delta i debatten som är stor, men det demokratiska underskottet ökas ständigt. Viljan att bli en del i det politiska beslutsfattandet blir allt mindre. Denna process stämmer till eftertanke.

Just nu pågår en diskussion om förstora den skånska regionen. Det är på förslag att länen i Skåne, Kronoberg, Blekinge och Kalmar ska bli en region. Detta ska ske utan att man först har haft en ordenlig och genomlysande diskussion om och hur det skånska regionförsöket fungerat i praktiken. Inte heller har det tagits fram någon grundlig analys av för- och nackdelar med en storregion.

Detta bevisas inte minst av hur argumentationen för hur Region Skåne nu ska utvecklas till att bli en betydligt större region. Och med vilket lättsinne man hanterar demokratifrågan.

Det är förvaltningsperspektivet som helt slår igenom. Det är inte politiker som diskuterar, utan politiskt valda tjänstemän som diskutera administration och effektivitet. Förvisso viktiga ting, men inte utgångspunkten för politikeruppdraget, som är att företräda befolkningen och dess krav gentemot förvaltningen. Kommer detta perspektiv bort i behandlingen, finns det inga skäl att ha någon region överhuvudtaget.

Två specialområden har särskilt förts fram i debatten om större regioner: kommunikation och den högspecialiserade sjukvården.

Argumentet för kommunikationerna är att det finns problem med samordningen vid regiongränserna. Det är bara det att flyttar vi regiongränsen norrut, så får vi fortfarande gränsproblem på nya ställen. För oss som inte sitter i beslutssmeten känns det som om våra företrädare slutat att prata lösningar med varandra över gränserna.

I takt med den högspecialiserade sjukvården allt svårare och allt sällsyntare diagnoser till allt större kostnader. Är det tveklöst så att upptagningsområdena för denna vård blir större. Detta problem löser man inte med att ständigt rita om strecken på regionkartan.

Låt staten sköta den högspecialiserade sjukvården. Statliga nationella centra för denna vård kan vara en fördel. Det är uppenbart så att regionerna skulle må bra av att slippa detta ansvar. Framförallt skulle vi slippa denna evighetsdebatt om sammanslagningar, omstruktureringar och regionstorlek.

I stället skulle regionpolitikerna få möjlighet att syssla med det som är själva grunden för deras existensberättigande, att skapa en medborgarnära vård såväl som politik. En högspecialiserad vård är, sett i detta perspektiv, fullständigt felplacerad som en regional angelägenhet. Detta visar inte minst den pågående debatten.

I diskussion om en regionförstoring talas det knappast om Öresundsregionen. Skapandet av Öresundsregionen tillhör de mest banbrytande insatserna i det regionernas Europa som nu växer fram, där tanken är att nationen ska kompletteras med starka regioner. Dessa ska gärna sträcka sig över nationsgränser, för att på detta sätt, med en folknära bas, stärka det Europa som ligger bortom dess institutioner. Öresundsregionen ses som ett av de mest lyckade exemplen på hur denna tanke kan förverkligas.

Hela detta arbete sätts på spel med tankarna om den nya storregionen. Ska en förändring genomföras som på ett avgörande sätt ändrar på förutsättningarna för Öresundsregionens framtid, måste Öresundsregionen stå högt på dagordningen! Om Region Skåne i dess nuvarande form försvinner, måste arbetet med Öresundsregionen i princip börja om från början.

Om regionerna nu har så stora problem, vore det betydligt mer fruktbart att se över kompetensfördelningen stat/region/kommun, än att i ett skrivbordsbaserat arbete sitta och flytta gränser fram och tillbaka på kartan, där självändamålet är att få en så stor region som möjligt, på bekostnad av medborgarnas närhet till beslutsfattarna och deras ökade insyn och inflytandet.

Det är politikens uppgift att företräda medborgarnas intressen. Det mest avgörande i denna demokratiska process är ständiga samtal och meningsutbyten med medborgarna.

Demokratin mår inte bra av stora oöverskådliga byråkratiska kolosser, som minskar förutsättningarna till överblick av de politiska besluten och möjligheterna att utkräva ansvar för politiska beslut. Ska man bilda och utveckla större regioner är demokratin huvudfrågan.

För detta behövs först och främst en grundlig analys av för- och nackdelar med en regionförstoring.

Att åter förankra politiken i befolkningen måste sättas främst. Avståndet mellan politiker och medborgarna måste bli kortare och ”varmare”. Både mentalt och fysiskt. Detta måste ges högsta prioritet i det politiska arbetet.

En region utan folklig förankring är skadligt för folkstyret.

Jan Svärd o Benny Haugshøj, Ordförande och vice ordförande i Öresunds socialdemokratiska förening