”Non-profit”- företag är ingen lösning på krisen inom äldrevården

I ljuset av vårdskandalerna inom Carema Care börjar nu höga funktionärer och aktiva politiker inom socialdemokratin att plädera för ett system där privata företag inte får dela ut vinst till sina ägare. Lösningen kallas ”non profit-företag”. Men det är inte primärt vinstnivåer som är problemet utan istället det att privata företag över huvud taget tillåts inom vården.

Den gemensamma nämnaren för alla privata vårdföretag oavsett företagsform är att de har en skyldighet mot sina ägare att leverera högsta möjliga vinst. Detta är överordnat allting annat. Att denna kapitalismens grundidé skulle gå ut över våra gamla och sjuka, när politikerna överlät vården till marknadens händer, borde alla och envar ha förstått. Speciellt märkligt är det att nu se den borgerliga alliansen höja sina röster mot de privata vårdbolagen. Har äldre-omsorgsminister Maria Larsson (KD) och den som är ytterst ansvarig för äldrevården i Sverige inte förstått sin egen politik och kapitalismens grundidé?

I skrivande stund googlar jag på orden ”Carema” och ”vanvård” och får upp 489 000 träffar. Det handlar om allt från gamla som får ligga i sin egen intorkade avföring i timme efter timme till en dement man med svår dödsångest som lämnas ensam för att dö. Detta är en häpnadsväckande läsning och det enda svar som Maria Larsson har på frågan om hur denna vanvård skall kunna stoppas är att hon formulerat en värdegrund för äldreomsorgen. Denna går i korthet ut på att omsorgen om de äldre ska inriktas på att den gamla får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Maria Larsson säger att man kan följa upp detta genom att fråga var och en av brukarna vad begreppet välbefinnande betyder för dem.

Det är så att man kan få dåndimpen. Vem ska föra den diskussionen med den gamle? Jag försökte föra en sådan diskussion med min mamma när hon under sin sista tid bodde på ett äldreboende i kommunen, men hon vågade inte yppa ett knäpp av rädsla för att få en sämre vård. Mamma var mentalt frisk, hur kan man då vara säker på att en dement person överhuvudtaget ska förstå vad det handlar om?

Sedan kommunallagen skrevs om 1991 har privata företag tagit över en stor del av den svenska äldrevården. De borgerliga partiernas enighet att man skall få tjäna pengar på att ta hand om gamla gör att svensk åldringsvård ses som ett ovanligt stort investeringsobjekt bland privata företa och den borgerliga alliansen räknar med att snart nog femtio procent av åldringsvården ska ha tagits över av privata företag.

Den borgerliga alliansen, i det här fallet anförd av kristdemokraten Maria Larsson, är (trots de senaste veckornas förskräckande avslöjanden om situationen inom den privata vården) till och med så ivriga att lägga ut äldreomsorgen på riskkapitalbolag vars främsta syfte är högsta möjliga vinst, att man nu hotar med att lagstifta om att göra såkallat ”valfrihetssystem” inom äldreomsorgen, tvingande för kommunerna efter 2014. Den borgerliga alliansen och storkapitalet fortsätter att gå hand i hand och de fortsätter med att sätta vinst före kvalitet i vården och omsorgen av våra gamla.

Jag är ledsen kära partikamrater inom socialdemokratin var ni än finns: I dag tror jag inte ens på non profit-företag som en lösning på krisen inom äldrevården. Jag tror att det enda raka – för att det ska bli behoven som styr – är att föra tillbaka äldrevården i sin helhet till kommunerna. Detta självklart också åtföljt av ett rigoröst uppföljnings- och kontrollsystem som garanterar bästa kvalitet.

Gunnar Karlsson (S)

Aktiv f.d. ombudsman inom Metall