Andreas Gustavssons blogg

Idag får ni som prenumererar hem en tidning som inte berättar om Stefan Löfven. Det beror på något så trist som logistik.

I och med Håkan Juholts avgång i helgen bestämde vi oss genast för att riva hela denna veckas planering. Självklart. En exceptionell händelse inom ett parti som befinner sig i en exceptionell situation.

Jag tänker att det kan vara lite intressant för er att veta hur vi arbetar.

Och vilka tider vi har att passa.

På onsdag kväll görs tidningen klart. Det vill säga att alla artiklar ska vara färdigskrivna, och allt material ska hinna bearbetas av redigerare.

Sedan skickas tidningen till tryck tidigt torsdag morgon.

Logistik.

Där har ni svaret till varför vi inte hann få med nyheten att Stefan Löfven blir Socialdemokraternas nye partiledare.

Vi kunde ha gjort som de flesta andra medier. Spekulerat hit och dit kring vilka som kunde bli aktuella för att utses av verkställande utskottet. Låtit kommentatorer värdera varje ”ja”, ”nej” och ”kanske”. Men nu gjorde vi inte det. Ett medvetet beslut. För vi tror att ni är mer intresserade av att läsa ett fördjupande material om hur socialdemokratin hamnat där den nu befinner sig. Så tänker vi. Berätta gärna för oss om vi tänker rätt.

Löfven, då?

Jämställdheten, kärnkraften, jobben och allt det andra?

Det kommer en tidning nästa fredag också.

Och så finns alltid hemsidan. Här lägger vi senaste nytt.

Som det anförande han med säkerhet håller idag, när partistyrelsen fattat sitt formella beslut.

Wall Street-rörelsen har nått Sverige, så även initiativet att vanliga människor vittnar om hur de har det. Här heter det Vi är 99 procent – en passning till rörelsens budskap att 99 procent av befolkningen konstant drabbas av en liten minoritets girighet alternativt passivitet, beroende på om det är finansmarkanden eller politiker som avses.

Jag tycker verkligen att ni ska kika in på webbsidan.

(Och samtidigt, besök den amerikanska förlagan.)

Jag är 32 år, statsanställd och har aldrig haft en tillsvidareanställning. Genom åren har jag haft ett tjugotal jobb och de flesta har varit timanställningar med noll trygghet. Som folk mest lever jag ur hand i mun, lön för lön, månad för månad. Allt jag har är min kropp att sälja mitt arbete med. Jag är en av 99%.

Förra veckan publicerade Dagens ETC en krönika av Ida Therén som mer än tangerar detta. Hon skriver om 70-talisterna som den sista generationen med privilegiet att kunna uppleva trygghet. Läs gärna.

Och försök att låta bli att tänka tanken:

Vill vi ha det så här?

Var ligger smärtpunkten?

– Vi tror på jämlikhet och rättvisa och har rejäla skyddsnät, säger idag statsminister Fredrik Reinfeldt på Moderaternas partistämma i Örebro.

Fint.

Men sådana betygelser har inget gemensamt med den verklighet som tar form på Vi är 99 procent.

Nu funderar många medier på hur de ska hantera läsarmedverkan på nätet. Vi kommer att fortsätta med det system som vi redan använder. För din skull.

Hur tidningar ska handskas med läsarmedverkan på internet är alls ingen ny diskussion, men den blev – med all rätt – akut efter 22 juli, då den norske terroristen traumatiserade inte bara sitt eget hemland.

Han motiverade blodbadet med rasistiska och islamofoba argument, som i allt väsentligt är besläktade med dem som sprids på diverse svenska forum, men som också nästlar sig in i traditionella mediers så kallade kommentarsfält.

Vissa tidningar reagerade genom att fullständigt upphöra med möjligheten för läsare att tycka till om artiklar.

Vissa har valt att kräva olika former av registrering så att den som kommenterar inte längre ska kunna vara anonym.

Vissa inför moderering, det vill säga att varje kommentar granskas innan de läggs ut och blir synlig.

Så hur gör vi?

Vi fortsätter med det system som vi redan använder.

Det innebär att du, om du vill, är garanterad anonymitet gentemot andra läsare. Vi kräver att du skriver in ett användarnamn och en e-postadress. Men du kan skriva in något annat än ditt fullständiga namn. En viktig princip. Ett ämne kan vara känsligt att debattera, den som kommenterar lever under hot. Exempelvis.

Du kan vara anonym gentemot andra läsare, men vi på redaktionen har koll på vilken IP-adress som du använder. Det är din digitala avsändare. Anledningen är att vi polisanmäler när någon skriver kommentarer som bryter mot lagen. Det kan handla om hot eller hets mot folkgrupp. (Givetvis stängs personen sedan av.)

Idag har vi ett bra debattklimat. Allt tack vare ni som läser och aktiverar er. Vi hjälper till att upprätthålla detta genom att moderera. Ingenting läggs ut förrän redaktionen först har läst.

Nackdelen är att det kan ta lite tid innan ditt inlägg passerar.

Fördelen är att du slipper må dåligt av rasistiska funderingar, sexistiska lågvattenmärken och obehagliga påhopp som kommentarsfält annars kan drabbas av.

Du ska känna dig trygg på vår webb.

Räkna med att få vassa motargument – men räkna också med att slippa vad som brukar kallas troll, personer som bara vill hata och förstöra.

Nu finns det vissa som kallar detta censur. På diverse rasistiska forum citeras nu Voltaire: ”Jag håller inte med om din åsikt, men…”

Det är i sammanhanget, ursäkta min franska, kvalificerat skitsnack.

Vi erbjuder inte ett klotterplank.

Vi erbjuder en tidning.

Webb är en förlängning av det vi gör på papper. Annan plattform, samma spelregler. Det innebär att vi har en utgivare och tar ansvar – moraliskt och juridiskt – för det som publiceras.

Egentligen är det här väldigt enkelt. Diskutera som du diskuterar med dina vänner, kollegor, klasskamrater. Håll dig till saken. Argumentera för den, men brusa inte upp. Helt okej att säga att någon har fel, alls inte okej att säga att någon är jubelidiot. Länka inte till extrema sajter. Hota inte, hetsa inte. Respektera den som tycker annorlunda.

Absolut högt i tak. Men sunt förnuft.

Jag är övertygad om att det skapar en mer givande debatt.

Han förklarar terrordådet med att mångkulturen tvingade fram det. Ändå får Erik Hellsborn sitta kvar som nämndeman i migrationsdomstolen.

Förra veckan bloggade jag om att Erik Hellsborn, kommunpolitiker för Sverigedemokraterna i Varberg, kommenterat det norska traumat med att inget hemskt skulle ha hänt om det inte vore för – mångkulturen.

Ja, det var hans poäng: Breiviks terrorattentat utlöstes av de konflikter som uppstår när samhällspusslets alla bitar inte ser exakt likadana ut.

Kulturrasismens ansvar?

Inte då.

Mångkulturens, enbart.

Ordagrant skrev denne Hellsborn (som sedan blev tagen i örat av sin egen, något mer medialt skickliga partiledning):

”Om det inte funnits någon islamisering eller massinvandring hade det inte funnits något som triggade Behring Breivik att göra som han gjorde.”

Till saken hör att Hellsborn fungerar som nämndeman i migrationsdomstolen i Göteborg.

Har du inte full koll på svenskt förvaltningsväsende så är det alltså migrationsdomstolen som beslutar i ärenden om uppehållstillstånd, svenskt medborgarskap och andra liknande frågor. Det är hit en person kan överklaga om den fått avslag av Migrationsverket.

Med detta i bakhuvudet, hur lämplig är en SD-politiker, som uppenbarligen drar kausalitet mellan invandring och terror/samhälleligt kaos, att fungera som nämndeman?

Inte så värst, va?

Men den åsikten delas ej Margareta Åberg, chef för den aktuella förvaltningsrätten och migrationsdomstolen. Hon har haft ett möte med Hellsborn. Efter detta säger hon till Västnytt:

– Han berättade om sin syn på dömandet och nämndemannauppdraget. Han var väldigt tydlig med att han tänker fortsätta följa lagen när han dömer och inte ta hänsyn till något ovidkommande. Av det som hänt och av samtalet drog jag slutsatsen att det går inte att anse att han är uppenbart olämplig för uppdraget.

Okej. Eller, vänta nu: inte alls okej, inte någonstans. För den enda slutsatsen jag kan dra är att vi låter en sumpig varböld breda ut sig över det vi brukar kalla rättssäkerhet, och att vi – som i systemet – gör det genom att hävda att lagen skulle vara en konstant, opåverkbar av de människor som ska utöva den, okänslig för tolkningar.

Hur svårt ska det vara?

Rasister som hetsar om massinvandring – och beskyller terrorns offer för själva terrorn – har inget att göra i de processer som avgör om en person ska få stanna i Sverige eller inte.