Hur löser man krisen i EU?

1. Det första man bör komma ihåg är at det är borgerliga regeringar som samlas för att lösa en kris som deras egen politik skapat. Det är inte misstag som släppt lös låneboomen i Europa, det är inte misstag som skapat återkommande nedskärningar och det är inte misstag som sänkt skatterna i alla länder. Utan en politik. Det EUs politiska elit nu diskuterar är hur man ska kunna lösa kriserna utan att samtidigt ändra politik.
2. När finansmarknader agerar på ett sätt som politikerna inte gillar så hjälper det inte att kalla dem ”osunda” eller ”irrationella”. De är vad de är. Och makten de fått att pressa upp räntor och spela i staters underskott är en makt man fått av politiken.
3. Samtidigt vet EU:s politiska elit att om man inte agerar och bromsar utvecklingen så riskerar man den egna makten. Länder kan inte styras av spekulanter, banker inte få fri makt att låna ut i eget vinstintresse och valutaflöden kan inte vara mätstocken på om välfärden ska vara si eller så stor. EU:s elit måste alltså agera men samtidigt är lösningarna en utmaning mot den egna ideologin. Det är grundorsaken till att toppmötena helt enkelt inte kommer framåt.
4. Idén att ”lugna marknaden” är ett omöjligt projekt. Finansmarknaden kommer bara springa vidare till nästa möjlighet, för kom ihåg att bakom varje kurva som gått uppåt raskt i räntor, börser eller priser så ligger det ett medvetet spelande bakom. Någon satsar pengar på att det ska förändras snabbt. Oberoende om kurvan går upp eller ner är det samma finansmarknad som tjänar på gissningarna.
5. Ändå är det ”lugna marknaden” som är politikens hitillsvarande innehåll. Genom stora buffertar, genom ”brandväggar” genom överskott i statsfinanser ska finansmarknaden rörelser motverkas, det ska helt enkelt bli för farligt för de stora pengarna att chansa på uppgångar eller nedgångar. Problemet är att finansmarknaderna har inget val. Jakten på vinst styr och den jakten har politiken accepterar som ekonomins motor.
7. Det vi ser är därför politiker som av självbevarelsedrift diskuterar begränsningar av den politik de själva genomfört.

EN ANNAN LÖSNING PÅ EU KRISEN

1. Problemet med en galen finansmarknad är svår att prata bort. Den första åtgärden bör alla inom arbetarrörelse och vänsterrörelser stödja. Kraftig nedskrivning av Greklands statliga skulder. De sociala konsekvenserna, med arbetslöshet och fattigdom vid ett sammanbrott är nämligen alltför stora.
3. Dessa nedskrivningar kommer att göra banker i Grekland och Frankrike och Tyskland insolventa. Istället för att låna ut pengar till dem bör staterna förstatliga ägandet. Kostnaden blir mycket lägre och osäkerheten mindre.
5. EU ledningarnas krav på ökat kapital i bankerna, för att göra dem ”säkrare”, är ett omöjligt projekt. Banker blir inte säkrare för att kapital höjs från 4-5 till 9-10 procent. Vid en kris är fallhöjden så oerhört mycket större än kapitalet i botten.
7. Istället skapar det ökade kapitalet en åtstramning då det enklaste sättet för ägarna är att göra bankernas kapital större genom att sluta låna ut. Då minskar ekonomin än mer och företag får ännu svårare att låna och investera. En lösning är att staten lånar direkt till företag och att bankerna helt enkelt får se marknadsandelar försvinna.
9. Nästa steg är att förstatliga kreditväsendet. Det är ändå staterna som garanterar systemet och betalar misskötsel. Bankernas frihet att skapa pengar genom lån är ett misstag.
11. För att skydda valutan mot ständiga spekulationsattacker finns beprövade sätt. Det första är att EU inför en valutareglering som (liksom Kina), helt enkelt bromsar flöden. En valutareglering av EU skulle inte drabba de enskilda ländernas ekonomier eftersom den mesta handeln inom EU faktiskt är intern.
13. Att införa en transaktionsskatt på finansmarknaden blir då realistisk och kommer inte stoppas av kapitalflykt. Det är helt enkelt omöjligt att tömma EU, världens största ekonomi, på dess eget kapital. Omöjligt åtminstone om politiken VILL stoppa det.
15. För att skapa tilltro och framtidskraft behöver länderna också presentera offentliga investeringsprogram. En europeisk liten klimatskatt på alla företag och medborgare går både att motivera och använda för att få fart på den ekonomi som nu bromsas in i en återkommande depression.
17. Att  krossa euron kommer däremot innebära att finansmarknaderna får ökad makt i hela Europa. Ingen stat kan enskilt införa reglering och kontroll utan att de andra är med. Man kan gilla eller ogilla Euron, men som projekt är det mycket svårt att vända åter utan att kostnaderna för det får betalas av löntagare i EU genom ännu större nedskärningar, sänkta löner och svagare offentliga ekonomier.

Krisen inom EU handlar i grunden om en politisk ledning som gett makt och frihet till en kraft som nu hotar alla. När Anders Borg eller Reinfeldt säger att det handlar om att skapa ”förtroende” så säger man egentligen att man står maktlös inför en finansmarknad som inte lyssnar. De måste istället tvingas. Eftersom det alltid är mer lönsamt för dem att strunta i politikens önskningar och göra tvärtom. När ekonomin behöver satsningar så bromsar finansmarknaden. När ekonomin behöver begränsas så fördubblas spekulationen.

Det finns ett ord för den typ av ekonomi vi skapat.

Zombiekapitalism.

Sånt stoppar man inte med prat.