Tredje gången gillt?

Idag folkomröstar Irland om EU:s  Lissabonfördrag. Starka krafter mobiliseras för ett ja. Det skulle betyda ökad Brysselmakt och minskade möjligheter även för Sverige att värna sådant som spritmonopol och kollektivavtal, skriver Peter Gustavsson.

Den här gången tar de inga risker. Alla krafter mobiliseras för att övertyga irländarna att rösta ja till det Lissabonfördrag de röstade nej till i fjol. De dominerande politiska partierna, katolska kyrkan och storföretag som Ryanair och Intel har unisont förklarat att ett ja till Lissabonfördraget är nödvändigt för en ekonomisk återhämtning. EU-kommissionens ordförande hotar med att de amerikanska företagen kommer att lämna Irland vid ett nej och kommissionen finansierar en 16-sidig färgbilaga i alla söndagstidningar dagarna innan folkomröstningen.

Det kan tyckas förvånande att jasidan i en omröstning om
EU:s framtida grundprinciper och institutioner använder sig av kampanjslogans som ”Rösta för jobben”” och ”Rösta för återhämtning”. Men jasidan har spelat på rädslan för effekterna av den ekonomiska krisen.
Irland är ett av de EU-länder som drabbats hårdast av finanskrisen. Var sjunde person i arbetskraften står utan jobb och budgetunderskottet är uppe i 13 procent av BNP. Eftersom Irland är med i EMU så står man utan möjlighet att göra det Sverige gjort för att parera krisens värsta effekter: att låta värdet på valutan falla. För att klara EU-kraven om att reducera underskotten bedriver nu regeringen en hård åtstramningspolitik.
Situationen påminner på så vis om den i Sverige inför folkomröstningen om EU-inträde 1994. En stor ekonomisk kris har förvärrats av deltagandet i det europeiska valutasamarbetet, och skapat en stor rädsla för framtiden. Jasidan argumenterar för att det lilla landet på stormigt hav ska söka skydd i den trygga europeiska hamnen.

Utgången av dagens omröstning avgör ödet för de förslag om att stärka EU-institutionernas makt som varit på tapeten ända sedan det så kallade framtidskonventet för sex år sedan. Bland annat får EU en president och en utrikesminister, unionen militariseras än mer, de mindre medlemsstaterna får inte längre en egen kommissionär och möjligheterna blir större att köra över enskilda länder i olika frågor.
Ett ja till Lissabon innebär också en förlorad möjlighet till verklig reform. Attackerna mot de värn vi byggt upp för att skydda oss från den oreglerade marknadens konsekvenser – som kollektivavtal, hyresreglering och spritmonopol – kommer att fortsätta och intensifieras med en starkare centralmakt i Bryssel. De folkvalda parlamenten lämnar över makt till ett EU som alltmer ser sin uppgift att stärka den inre marknaden som ett uppdrag att riva ner den sociala rättvisan och välfärden i Europa.

Lissabonfördraget är en smärre redigering av den EU-konstitution som ratades av de franska och nederländska väljarna våren 2005. Vissa symboliska förändringar har skett, men hårdvaran i konstitutionen är kvar. Och då EU:s styrande såg att projektet saknar folklig förankring, valde man i stället att driva igenom fördraget utan folkomröstningar.
Utom på Irland, där högsta domstolen beslutat att varje ratificering av markanta förändringar i EU-fördragen kräver en grundlagsändring, som ska godkännas i en folkomröstning. Det som händer nu är en upprepning av vad som hände efter att Irland röstat nej till Nicefördraget år 2000. Då liksom nu får irländarna rösta igen om samma förslag, efter utspel och halvkvädna löften om att gå Irland till mötes i några frågor.

Irlands Lissabonmotstånd består till huvuddelen av progressiva krafter och vänsterväljare som ser EU-beslut som försvårande för en solidarisk politik. Det finns en stor facklig oro för kollektivavtalen i spåren av den uppmärksammade Vaxholmsdomen, där fackliga stridsåtgärder sågs som ett brott mot den fria rörligheten. Fackföreningar kampanjar med fredsaktivister och vänsterrörelser för att Irland ska säga nej till Lissabon och förhandla fram ett bättre fördrag.

Om opinionssiffrorna står sig så röstar Irland ja till Lissabonfördraget den i dag. Det blir i så fall tredje gången gillt för EU-eliten, efter att ha förlorat omröstningarna om EU-konstitutionen 2005 och den första irländska omröstningen 2008. Trägen vinner.

Peter Gustavsson
författare och frilansskribent.
Han var organisationschef
för Socialdemokrater Mot EMU
i den svenska folkomröstningen
2003 och arbetade 2005 för den
Londonbaserade tankesmedjan
Centre for a Social Europe


Fotnot: Torsdag 8 oktober
kl 18.30 analyserar Peter Gustavsson omröstningen i Efter Arbetets nya redaktionslokal på Möllvångsgatan 33 A i Malmö. Alla välkomna.
Fritt inträde.