Missa inte våra uppdateringar! Prenumerera på Efter Arbetets nyhetsbrev. Skriv in din epostadress nedan.
Reclaim the streets-festen på lördagen gick lugnt till. Bild: Fpress


Länkarna kommer från Twingly och ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Ansök om att få vara med i denna lista via detta formulär. Om du vill rapportera en blogg med stötande innehåll så kan du skicka oss ett mejl.
ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
AW-fixaren Rev K hjälper dig glädjas över att det är helg. Hipp är the place to be klockan 16.00 varje fredag om man vill dricka kylda drycker och buffémingla.
Belle Epoque, Södra Skolgatan 43
Baren som än så länge går under namnet ”Det nya stället” i folkmun har på kort tid blivit omåttligt populär. Menyn förändras varje dag, likaså ansiktet bakom skivspelarna. Räkna med hög stämning och många välbekanta ansikten.
Gamla Heartbreak fick en extreme makeover och förvandlades till Breeze för ett par år sedan. Konceptet är dock fortfarande detsamma, du halkar runt på två shotsklibbiga dansgolv till schlager och de senaste hitsen när du inte spelar bort dina pengar på roulette. Har du tur träffar du någon som senare kan presenteras för din mamma.
Centiliter & Gram, Stortorget 17
Här trängs försäkringssäljare med hårdkokta affärstyper och after workande frisörer. Hit går du om du vill undvika det värsta stimmet på Lilla Torg men ändå känna dig ute i svängen.
Influgna salsaexperter från Cuba spelar medan dansentusiaster och glada amatörer äntrar dansgolvet för lite kvalificerat höftgung. Andra njuter av stämningen från läktarplats i sällskap av en Cuba Libre.
När konserten är slut och du fastnar i baren, när kompisarna inte kan enas om vart ni ska gå, när du vill ut och klubba men inte kan välja mellan house och radiohits. Då är det bergis här du lär hamna till slut. KB:s Nattklubb är lite av varje utan att vara för mycket av något, en trygg klippa i den ombytliga nattlivsvärld där klubbflugor ständigt avlöser varandra. På KB vet du vad du får. Blandad musik med diffus poprockinriktning och trevliga människor som liksom du själv inte vet riktigt hur de kommit dit.
Det sägs att Tom Jones festat på Étage en gång i tiden. Om han gör det numera förtäljer inte historien, men några du garanterat lär stöta på är de uppklädda ungdomar som ramlat hit från ställena runt Lilla Torg. Har du inget emot radioskval och icke-så-subtila raggningsförsök så kan det här mycket väl vara klubben för dig.
Café le fil du Rasoir, Norra Vallgatan 62
För dig som skolkade från fransklektionerna kan vi berätta att pour betyder för och pédé betyder bög. Alltså, Pour Les Pédés För Bögarna. Värdinnorna Carina De Soleil och Martaser till att alla har det bra och Dj Danil står för musiken på Malmös nya och efterlängtade homobar.
Förändringens vindar blåser varmt på Hipp som nu satsar på en renodlad rockklubb med den bästa musiken från 70-, 80- samt 90-talet. Klubben som tidigare huserade på Slagthuset välkomnar alla äldre än 22 som vill headbanga nacken ur led.
Sweet Chili är småsyskonklubben till lördagsklubben Chilipepper. I stort sett är allt likadant, listlåtar varvas med schlagers och det bjuds på sötsliskiga drinkar till höger och vänster. Det enda som egentligen skiljer är åldersgränsen. På fredagarna får nämligen även 18-åringarna vara med och leka.
Swing Inn Nightclub, Stadt Hamburgsgatan 2
Om du lägger ner alla dina förutfattade meningar om vad som är pinsamt så är chansen att du har löjligt kul förbluffande stor här. Här festar de som varit med i klubbsvängen sedan juratiden. Musiken är främst från 70-, 80- och 90-talet men ibland slinker en och annan het listlåt med. Obs: Vårdad klädsel!
Hits, hits och ännu mer hits blir det när Klubb Touché lägger sin hand vid Crown. Pinfärskt och radiovänligt är ledorden som styr musikvalet, fräscht och stylat gäller för klientelet.
Båtens fredagsklubb lockar en året-om-solbränd publik som sippar på söta drinkar och flirtar ogenerat med varandra på dansgolvet och på akterdäck. Precis som det ska vara på Malmös egen love boat.
Intressant hur ordet “kämpar” verkar ha bytt betydelse…
När nån som har 40 000 i månaden menar att de är genomsnittliga och kämpar så osäkrar jag också min gatsten.
Den lille smygrasisten (“speciell demografi som drar ner…”, pyttsan) är själv den bästa reklamen för Reclaim-rörelsen.
18 juni 2009, 18:56
Det intressanta är att extremisterna:
Polariserar en politiskt, för att man inte sympatiserar med deras defekta världsbild.
Gnäller över andras löner i ett samhälle där höginkomsttagarna betalar den högsta skatten i världen för att bättre behövande skall kunna utbilda sig, och tjäna mer själva.
Jag har massor med vänner – varav flera har invandrarbakgrund – där hälften tjänar mindre och hälften tjänar (betydligt) mer än jag. Inte fan vill jag göra de senare illa för det.
Att komma från ett U-land till Sverige tar ut sin tribut ekonomiskt. Det tar en generation att komma ikapp. Malmö är därför socialbidragstätt.
De år, då jag växte upp ett “stenkast” från Möllevången i Malmö, och som vuxen bodde i en 35m2 hyresetta i 7 år, sparandes pengar, var det ingen som kallade mig “Rikt Svin”. När jag för första gången i mitt liv tog ett banklån, som jag betalar av till ockerränta, skall jag tydligen hängas, för att jag flyttat till en stadsdel mindre intelligenta individer själva gjort till symbol för en orättfärdig kamp.
REDAKTIONEN: Lev nu upp till vad ni själva stipulerat, och vänligen radera den – i sedvanlig ordning – anonyme extremisten Peeters personangrepp. Jag är inte rasist.
Bildtexten är också fel. “Festen” slutade – som vanligt – med våld. Som riktats mot de boende i Västra Hamnen, om inte polisen stoppat skiten.
Det finns inget legitimt skäl att utagera på det viset i vårt land. Hade vi levt i Iran, hade jag också kastat sten. Men inte här.
Johan Robach
2 juli 2009, 18:08